Att ha längtat.

Alltså, jag och mannen kommer inte på länge, länge behöva ha känslan av att inte ha något att göra. För någon kanske det låter tvärjobbigt men för mig, och han jag älskar tusenfalt, är det en dröm. Eftersom görat och alla sysslor handlar om just det; en dröm.

Sen har vi ju sommarlov deluxe nu också och kan göra precis vad vi vill hela tiden. Att få vara såhär jättelediga alla tre tillsammans, ännu en långsommar, det är ju så lyxigt att det inte är klokt. Då orkar man liksom hålla på och greja hur mycket som helst, till sent in på nätterna…

Vi har längtat efter det här så. Surrat om hus och fantiserat om familjelivet på en gård och till och med drömt om och längtat till att ha ett snötäcke på sin egen tomt och bara måsta behöva ta reda på det nu. Eller att ha en stor gräsmatta att räfsa upp det kvarliggande gräset som just klippts efter att ha varit alldeles för långt. Eller att bara vara i ett hus och kunna säga det här är vårt. 

Ja, vi har längtat, helt enkelt. Igår pysslades det med lite allt möjligt. Morgonen startade med brödbak.  Liten drog sedan till farfar och hade mysig stund medan päronen drog iväg på vift. Sen plötsligt fick jag tvärklart för mig hur jag önskar att den framtida bron ska se ut, så mannen började mäta med tumstock och sin sån där avståndsmätare och skissa i sitt flashiga program på datorn och jag blev eld och lågor när bilden började växa fram där på skärmen.  I postlådan damp en början på en efterlängtad tidningsprenumeration upp. Min morsdagspresent från pojkarna. Gulle dom!  Så tillbringade jag en långstund ute i min möbelverkstad! Skrapade och skrapade och skrapade. Längtar till jag får börja måla! Så var vi på sen kvällspromenad, plockade massor av liljekonvaljer och hamnade till sist hos fina svärisarna där vi kvällsfikade sånt där otroligt gott mjukt tunnbröd och surrade om allt mellan himmel och jord.

Och idag är det onsdag och jag har som mål att bland annat skrapa färdigt den där gamla kökssoffan. Mannen sitter på den nuvarande kökssoffan och kliar sig i huvudet och ser sådär bedårande och fundersam ut, där han sitter framför sina skisser.  Liten?

Han tänker mest leka och klättra upp på köksbordet och busa ute och sjunga imse vimse och dansa till sina leksaksmelodier. Och såklart, fortsätter han att längta efter en egen sandlåda…. men den drömmen kan jag avslöja kommer bli sann inom kort. Men shh! Säg inget till Liten! Det är en överraskning.

Litens nya lillspade ligger redo för sandlådan som han drömmer om.

Nu kör vi onsdag!

Lillafrun