Det där var igår, när jag var ute på upptäcksfärd med mamma och pappa och farmor och faster och min kusin som är nästan-på-pricken-lika-gammal-som-jag. 

Just det;

Det är ju jag, Liten! 

Det var hundra år sedan sist, ju? Jag är i alla fall ett och ett halvt år nu och bor på en Gård tillsammans med mina päron och så går jag på Förskola två och en halv dag i veckan. Jag lever livet, helt enkelt.

Och vet du!

Jag Älskar Traktorer. 

Ni vet;

Dagarna som går, tiden… det är livet, liksom. Nu är ju jag bara en Miniman som inte får bestämma så mycket själv, ännu. Det får ju ni vuxna. Lyckos!

 Mamma och Pappa försöker såklart göra allt för mig och dom veet att jag älskar traktorer, så dom blir lika glada dom så fort dom ser en traktor som jag kan få inspektera och bli lycklig i lillhjärtat av. Som igår, då jag fick en lång stund att bara titta, småkänna och säga men, ooiiij! , men titta! bbrruum! men, ooiijjj!

För jag menar, den där tiden som vi nu har.. den borde vi ju använda, så gott vi bara kan, till att göra sånt vi mår bra av. Sånt vi blir glada av (typ gå och klappa en traktor). Umgås med såna vi tycker om och som tycker om oss tillbaka. Tänka på (försöka i alla fall, så gott det går) det där sättet som gör livet lite enklare (positivt, tror jag det heter sådär lite klämcheck..). Att känna sig tacksam över att bara få vakna om morgonen…. till en ny dag, liksom.

En ny dag, en ny chans.

Det var bara en tanke. 

Ha en god måndag min vän!

/ Liten