(Inlägget innehåller reklamlänkar, som vanligt valda från mitt hjärta!)

Där;

-ser ni kanske finaste jeansbrallan jag skådat. I petite-modell vilket betyder att dom är i lagom-längd för någon som inte är sådär jättelång.. tyyp som jag. Jag är näästan hundrasextiofem centimeter.. och dessa jeans, i den perfekta himmelsblå färgen, i klassisk mamma-modell kommer jag känna mig så urbota fin i i vår. Har provat dom förstås, men tänker att jag kan visa dom på någon annan dag.. då jag inte till hälften är klädd för att ge mig ut med småttingar om ett litet tag,.. ni vet, tofsen på snedden och långkalsongdressen i högsta hugg!

HÄR finner ni prick likadana om ni också är sugna på ett par lika!

Jag tänker matcha dessa med olika vårfräsha toppar!

Som toppen med så härligt mönster, från Lindex (finns HÄR)

Eller den sockersöta toppen med söta puffiga ärmen, från Cubus (finns HÄR)

Bastishor kan aldrig bli fel. Den vita finns HÄR och den grå HÄR. 

…

Igårkväll när jag och Storan tog våran kära måndagsprommis till kvällen, så kändes det så drömmigt mjukt i backen, där vi gick längs visserligen ömsom isiga, men mest geggiga grusvägarna. Snön smälter verkligen i en rivig fart och kanske är det våren som är på väg redan nu? Det är fasligt tidigt för att vara här i norr. Glad är jag ändå, för att en hel del snö ändå ligger kvar, så vi kommer hinna få njuta vårvinter i en snögrop med kaffekoppen i handen, med värmande sol. Har ni också vårviskningar hos er?

Tisdag nu då. Jag ser så fram emot en tur i dagsljus alldeles snart, med sovande barn i vagnen och sol mot kind. Själv skulle jag gärna hänga ute mer än bara vagnsprommisen idag.. det är sol, en drös plusgrader men blåser rätt friskt. Och tyvärr är vår lilla flicka så jädrans rädd för blåst just nu.. har aldrig tyckt om när det blåser, men förra veckan upplevde hon något slags trauma när stormen tog i. I natt, 02.30 (puh), vaknade hon av att det knakade och ven… så ledsen och rädd. Jag låg och nynnade vaggvisor i örat på henne tills hon somnade… sådäär trött mor då, alltså. Men mest; stackars lilla, lilla hjärtat. Så någon utelek med denna friska blåst är inget alternativ just nu. Vi får ta oss små steg tillbaka och hoppas rädslan ger med dig ju varmare vindarna blir…

Allt gott till er!

Lillafrun