Det är mycket första gången, nu.

Idag ska vi resa hem, mot Höga Kusten. Inte bara vi, vi som i jag och M. Liten är ju här nu också, något jag fortfarande inte riktigt har förstått. Allt det här fantastiska, det är på riktigt. Och Liten ska idag iväg. På den första resan.

Med fullproppad bil, en stor matsäck och med den pigga morgonsolen, är vi nu redo och på väg. Jag är alldeles pirrig i magen. Så speciellt, att åka hemhem. Med vår prins.

Lyan lovar att vänta här hemma på oss. Alldeles skinande ren och varm. Det vajar ostyriga, höga minipåskliljor, lite här och där. Och i vardagsrummet  står en vacker, len bukett. Av dom sötaste kvistarna jag vet; videkissar. Lika lena som Litens kinder, nästan.

Så idag är det tisdag. Morgonen är tidig och Liten ska ut och resa, för allra första gången. Det är dags att visa honom var hans päron har sitt hemmahemma.

Det blir en fin dag idag. Det känner jag på mig.

Kram/lillafrun