hej, det är jag. 

Liten, alltså.

Nu är jag hemma i lyan igen. Det var bara det jag skulle säga.

Mamma virvlar runt här omkring mig, jag blir alldeles yr. Bland blommor och väskor och profulla kassar med allt och lite till i, här ligger jag. Och det lagas middag samtidigt som jag hänger på höften och det bärs och packas upp och hålls på. Heela tiden. Astråkigt tycker jag, så därför hackar jag mig in här hos morsan, istället för att bara ligga och göra ingenting, liksom.

Fast jag leker ju! I min säng.

Och vet du? Jag har lärt mig att vända på mig, också. Har egentligen gjort det flera gånger, men kanske inte riktigt haft koll. Men så i morse, innan vi drog iväg, så körde jag vändning både från mage till rygg och från rygg till mage.

Och ja. Nu är vi hemma igen, i norrnorr. Och som den äkta Pitebo jag är, så tycker jag faktiskt att det är rätt skönt. Mamma däremot, hon verkar lite moloken. Mumlar på om sitt hiiimla Sommarhemma. Sommarhemma mig hit och sommarhemma mig dit, säger jag. Det är ett hus, okej!? Och! Det står kvar där. Punkt slut.

Fast. Jag älskar det där stället, jag med. Men för mammas skull ler jag så fort jag ser henne, tänker att det gör nog susen. Och det verkar som om jag lyckas!

Det är för att jag är så söt.

Hejdå.

/Liten