Knepigt det där. Med ”träningsglädje”. Det är ju himla svårt att förklara hur kuul det är att springa upp och ner för en backe som en galning, allt vad man orkar, tills man tror att ”nä nu kommer middagen”.
Men det äär kul!! Kanske inte under hela passet men känslan efter att man klarat något som man inte tror att man ska klara, den tycker nog alla är skön. Att dessutom kämpa tillsammans med den man älskar mest, gör saken bara ännu bättre.
Idag var en sån dag när intervallträning återigen stod på schemat. Efter typ tre gånger var jag helt slut och skitarg på att M, hur mycket jag än tog i, lyckades ta sig till toppen först. Men då lyckades jag vända mina tankar och vi kämpade tillsammans i mål. Och oj, vad mör och glad jag är nu!
Ca 5 km jogg och 10 ggr backintervall blev dagens träning!
Svammligt inlägg, men det är ju min blogg och jag gör som jag vill. Tjohoo!
En bastu och trädgårdsdusch gör inte denna söndag sämre!
/lillafrun
Senaste kommentarer