Måndagshälsningen!

Så var det måndag igen!

.. och här konstateras, att livet susar på. Ibland känns det som om det är måndag och fredag hela tiden. Vi har det gott och hinner ej ha tråkigt, nej. Småttinglivet i sitt esse, mao! Idag föll regnet från morgonen och vi tog till en början en påta inne-dag. Donade med lite tvätt, skrev mat- och handslingslista inför handlingen, barnen gluttade på film varvat med långsam lek. Alla rätt trötta idag och det är gott att få ta tempot därefter. Sen drog vi ut på en springtur, vilande barn och energiboostande mor… och det är verkligen helt förtrollande, vad en löptur kan göra, sån god känsla inifrån och ut sedan! I eftermiddag har barnen lekt med sina kusinvänner här hemma..höjden av lyx, va! Och nu väntar kvällen. Hoppas att ni hade en god helg och får starta veckan så gott det bara går!

En måndagshälsning kommer här, med glimtar från veckan som gick och nya veckans planer!

Jag gjorde liiivets bästa grovsopsfynd. Jamen ser ni så vacker barnsäng!

Vi hade liten fotosession med syskonen.. och passande nog ville också Ullrumporna vara med… fina drömgästerna som nu lämnat gården. Wow så fint det varit att få ”rå om” dom här några veckor. Och hopppppas hoppas dom tuggat i sig många parasiter och lättat på det trycket där ute i Vinterhästhagen.

Minns också särskilt turen, när jag blev buren av denna pärla. Han är vår alldeles egna Emil i Lönneberga-häst.

Jag plockade bukett efter bukett. Till hemmet, fårgästernas fina ägare, vännerna i matlaget.. blommor är glädje så det förslår, visst!

Småttingar hade lekdate och mammor gjorde andra viktigheter, som att babbla käkarna av sig och sörpla kaffe och äta godaste snickersbollarna vi vet!

Vardagsglimt! Från en middagstund.

Världsmysigt. Att lunchspringa med sussande småsyskon i vagnen och möta upp Storebror vid slutet, på skolan, för att sedan gå vägen hem tillsammans. Under den promenaden hinner vi avhandla så många viktigheter så ni anar inte.

En dag lagade Bertil pannkakor med pappan. En annan dag bjöd mor på kokta pärer, stekt torsk, ugnsrostade rödbetor, vitlöksfrästa harrisar och fetaostkräm.

Vi letade Fransson. Suck och suck. Ingen katt funnen.

Så blev det fredag och det var så himla mysigt att kunna ha sån där morgon som fick vara hur länge den ville. Studiedag, mao. Men, nu har vi sannerligen kommit in i vår nya vardag och den sitter fint, alltså. Alla trivs. Så tacksamt!

Vi hade drömlördag. Alla tre barnen hade heldag med världens bästa Mormor och Morfar medan deras päron räserjobbade med övervåningen tillsammans. M tapetserade Storebrors rum och jag slutmålade vissa smygar och finsnickerier och såpskurade golv… åhåh! Att till kvällen få äta Mammalagad mat och möta ungar som haft det toppen och dessutom (!!!) njuta i en varm Pappaeldad bastu… ptjaa.. bortskämda till tusen, det var känslan!

Veckans sista dag fylldes med massor av friskluft. En tur med Fjädern.

Och utflykt med vänner.

Sån rikedom, hela alltet!

Önskeplaner för v.39!

Septembergotta oss! Luften är god, färgerna vackra och än blommar det massor i trädgården och jag plockar bukett efter bukett.

-Börja hösta ute! Stuva in utemöbler, skura verandan.. och höstpiffa lite kanske?

-Putsa fönster! … och troligtvis inte nere utan UPPE! Hurra, alltså! Att man kan längta efter fönsterputs så.. det betyder ju nämligen att vi börjar byggstäda där och att ”uppflytt” är runt knuten!

-Jobba på med övervåningen. Just nu kör vi gasen i botten så gott vi kan!

Följa gullungar på Kalas och Äventyrspremiär! (Äventyret skulle jag kort förklara som älskade Söndagsskolan, när jag var barn!)

-Göra skriv- och fotojobb.

-Drömgreja! Som att skura ren grovsopsfyndet, barnsängen, och ställa den på plats!

Septemberdagar…. en i taget. Varje dag. En gåva.

Ta hand om er, så hörs vi snart igen!

Emmeli

Måndagshälsningen!


Börjar veckan med att sända er ett fång blommor från trädgården!

Hej måndag och nya veckan med september lurandes bakom hörnet!

Vi kikar tillbaka på veckan som gick tycker jag, i vanlig ordning. Sen omladdning och nya veckans planer!

Nya vardagen. Med Storebror på egen vift en hop timmar. Mamman har ej landat i det ännu, och önskar så att skolplikten inte var utspridd på alla fem dagar… S har det bra på skolan och vi har det bra här hemma, äter sockerärter och påtar och sånt… men nä, det skaver ännu i mammahjärtat. Allt är så nytt, jag vet.

Augustiljuset. Magi. Särskilt med en liten ponny mitt i allt.

Jag checkade av en del tråksaker som jag i smyg tycker är härliga. Eller äsch, vadå i smyg? Ordning och reda är min grej. Jag tycker inte att det är jobbigare att hålla ordning, tvärtom. Gillar ej när det rör ihop sig som det gjorde här i skafferiet efter en sommar på diverse utflykter. Gamla mögliga korvbröd fyndades, mums-mumsen vi fick av grannen som glömdes bort, och massa annat som inte hamnat på ”sin plats” och skapat virrvarr. Nu blev det ordning och är lättare att hitta. Notera polarbrödet. Har skämt bort både mig själv och barn med hembakt, men är det något bröd vi gillar så är det det. Fy tusan så tråkigt att den fabriken brann ner i Älvsbyn under förra veckan… hoppas det ordnar sig på bästa sätt!!

Ljuva stunder med barnen. Säger inte att alla stunder är ljuva. Allt ingår. Men jag kan inte säga nog hur tacksam jag är över att få vara HemmaMamma. Här i bild hade vi skitmysig eftermiddag. Kattgos och pyssel kring köksbordet. Ynnesten i att få vara deras morsa och vara just den som knyter pärlade armbanden eller springer ”kan du ge mig en sax,mamma?”-ärenden till pysslet och får lyssna till deras funderingar och småstora samtal.

Och det här. En utav veckans höjdpunkter. Tusan så trevliga dom är, gullfåren! Jag vill aldrig att dom ska flytta hem igen…

Små och stora njöt ridturer i olika omgångar. Bertilen är gaanska gullig här, med ridhjälm på och hovkrats i lillhanden, tycker jag helt opartiskt..

Jag sprang. Med liten storpojke i cykelsällskap. Med en unge i vagn. Med två ungar i vagn. Olika turer, alla lika älskade.

Vi hängde med gullvännerna. Sådär ”som vanligt” där vi morsor sörplar kaffe och pratar (skitmysigt har vi då!) samtidigt som ungarna leker järnet. Men så sött nu också, att vi mammor (eller papporna) inte alltid är med. Ett par timmar var Juni på egen vift utan morsan. Och här i bild hade hon på samma sätt lillvän hos sig, som var utan sina päron. Så fint att få knyta vännerband tidigt i livet. Knyta trygga relationer utanför hemmet.

Det blev fredag. Trötthet. Stor. Mysfaktorn på sofflocket? -Större än stor.

Helgen. Med helgkaka och olika bestyr. Som att skörda, plocka vinbär och koka saft.

..och jag och M var på världens trevligaste date. Mer från den får ni se imorn. Och förresten! Redan ikväll kan ni kika in på instagram (@dromgardsliv) och se mer…!

Veckans sista dag öste regnet ner och vi påtade inne. Med tvätt, bygg på övervåning, ”pianolektion” med Frökenmamman och något sorgligt…vi var ute på byn och letade älskade Franssonkatten, som nu varit borta i ett par dygn. Fy farao så tråkigt det vore om han inte kom hem igen. Tänker fortsätta hoppas på att han bara är på tur..

Smådeppiga efter ej lyckad sökningstur av Franssonkatt, dunsade vi ner i Salen hela gänget. Med popcorn och mysfiltar framför en så himla fin disneyfamiljefilm; ”Framåt!”, hette den. Se den. Otroligt fin med många goda andemeningar. Vi somnade i ett trassel i storsängen sedan.. vet inget härligare än det.

Och nu är det måndag, luften stiger för var dag och sommaren finns som minnen i hjärteasken. Nu ser vi framemot tidiga hösten, eller hur?

Veckans planer:

Omfamna September! Älskar den månaden.

Fylla på brödförrådet! Tänkte damma av ett gammalt recept.

Rida!

Måla nysnickrade dörrkarmar!

Träffa kompisar!

Jag ska göra ett skitmysigt fotouppdrag! En liten syskonskara ska förevigas.

Sända er hälsningar! Tänker mig bland annat ett fint erbjudande, goda recept på både matbröd och nyprovad vinbärskaka…

Sänka axlarna. Andas. Känna in nuet och ta en dag i sänder. Dagarna som går, är livet….

Njut sista augustikvällen så hörs vi när det är en utav årets allra, allra vackraste månader, SEPTEMBER!




Emmeli

Måndagshälsningen!

Åhå så skönt med måndag igen!

Denna känsla är den samma, varje gång när M haft sin brandisjour. Det går så himla bra med jourpusslet, vi har rutin på det hela, men i slutet av jourveckan är jag alltid typ så trött jag att jag vill gråta… och då är det inte jag som burit människor med brutna ben ner för olika höga kusten-berg osv…men, jag har jobbat på andra fronter! Allt handlar om ett Teamwork, förstås. Nåväl. Vi tar en titt på hur veckan här på gården såg ut, innan veckans planer!

Jag hängde med dessa förstås. Våra pärlor. Här var pappsen på brandövning och här hemma badades det vildingar och nattafikades. Denna syn gör mig gråtlycklig. Gullungar i vårt skavda, älskade gammkök!

Vi hängde på övervåningen allihopa. Snickrande och kortspelande i ett.

Jag var och badade i sjön med barnen och vi konstaterade att vi är ”ett riktigt team”.

Vi hästade hela familjen. Jag red Fjödur så vi båda var svettiga. Barnen skumpade runt i bubbelskratt på deras lillponny. Och M busade med Blå Berget på deras vis… och så tömkördes det lite också… båda Ikran och Miniman, som ni ser!

Så köpte vi glass från glassbilen och kalasade på. Så jädrans mysigt att gå med barnen och känna unnande, somriga känslan, precis som när jag var liten och följde med mamma eller pappa och glasshandlade..

Jag var gruvligt trött stundvis och längtade efter på vift-brandismannen… funderade en sekund på hur det skulle kännas att bo i ett nybyggt hus med asfalt kring, (haha! trötthetstecken deluxe från min sida)…men så lyfte jag blicken och tittade på det här; drömgårdslivet. Älskade drömgårdslivet. Som fodrar en hel del kraft, ork och pusslande… men som resulterar i det här.. livet här på gården med tre gullungar, hästar, katter, blommande klätterroser och mycket tillsammanstid. Jag nöp mig i armen. Vill inte byta det här mot något. Tillät mig känna stolthet för en stund… Det har inte bara blivit såhär av en slump, faktiskt. Vi har tagit oss hit, jag och M tillsammans.. heja att vi vågade..

… inga drömmar är för stora. I alla fall, har precis ingen annan någon rätt att göra ner dina drömmar. För dom är dina. Så vill nu något, har du en idé du tror på. Kör! – Sådetså!

Drömgårdslivet är inte bara en dans på rosor, nej. Mycket som kan krångla och kruxa. Ett otursmoln ovan djuren har vi haft senaste tiden. Fransson är pigg som ni ser… men där på soffan har vi senaste dagarna bäddat om en skadad Sallekatt. Burit honom mellan sovplatserna, maten osv… följd av ett redigt slagsmål med en annan katt.. med en svullen, sårig tass har han haltat fram och hujedamig så ont det gjort i kattmammahjärtat. Ingen vet-tid att få, enbart 12 mil bort. Och med tre småbarn i sällskap och den där katten som vägrar kattbur… fick vi försöka ordna så gott vi kunde här hemma. Nu har Salle typ 7 av sina 9 liv kvar… och han äär piggare, hallelujah!

Jag och barnen hade en heldag hos mor och far. Det blev en dag att stoppa varmt, varmt i hjärteasken. Vilket sommarlovsminne! Äta mormors pannkakor, bada poolen, mumsa sockerkaka, gunga hammock… och SPRINGA hemmahemma-rundan i full fart…

Vi var till Tant G på andra sidan lillåkern, lämnade en blombukett och blev bjudna på fika. Hur mysig stund som helst. Barnen har helt klart en egen Tant Berg i sitt liv och det känns som en rikedom.

.. vi hade två coola tjejer från grannbyn här också. Två bönder som vi beundrar stort. Härlig, inspirerande pratstund med lite sockerkaka på toppen.

Och så åt vi allt mellan makaroner och korv och det här; familjens ena favvisrätt.

Kycklingfilé med fetaost och soltorkade tomater. Couscous sallad till!
Går såhär;

Dela kycklingfiléer så många du önskar, i bitar om två, tre. Bryn i god olivolja, salta och peppra. Lägg kycklingbitarna i en ugnsfast form. Ta några klickar creme fraishe, en skvätt grädde, och ett gäng rågade matskedar soltorkade tomaterkräm, strimlade soltorkade tomater, smulad fetaost, salt och peppar.. rör ihop till ett gojs och slå över kycklingfilén. Klipp en klump mozarella i småbitar på toppen av hela alltet, innan du skjutsar in det hela i ugnen, i 225 grader i cirka 35 minuter… provskär i kycklingen så du ser!

Servera till couscous och smarrig sallad. Här hade jag bönor av olika slag (svarta bönor + ”blandmix”), körsbärstomater, smulad fetaost, soltorkade tomater, sallad från landet, en skvätt olivolja och salt och peppar. Så mumsigt, enkelt och prick alla i denna familj äter så det står ut genom öronen … likamed en matträtt jag älskar, av flera anledningar!

Sommarlediga veckan nummer tre och dess önskeplaner;



Hurra! ”Vi” är jourfria och kan både hänga tillsammans med storfamiljen, vännerna och ge oss ut på utflykt och små äventyr, alla fem tillsammans.

-Rida långritt!

-Tapetsera Junis rum!

Hästfix! -vi mockar vidare som galningar och så ska vi göra ännu en ny hage under veckan. Häpp häpp!

-Så! Japp. Nu har vi ätit första svängen sallad ur pallkragen och min älskade vän Carolin har lärt mig att det går uutmärkt att så en omgång två nu. Godare att hinna äta upp salladen innan den blir sådär stor och besk liksom, och sedan då så en omgång till istället. Såååå (hehe) det, ska jag göra.. kanske dundrar jag ner en fröpåse jag skippade i våras också.. möjligt kommer den upp och hinner blomma innan frosten..vi får väl se, roligt att prova!

-Springa! Enormt glad för att knät pallar för löpning igen. Lite halligalli-opålitligt ännu men ändå, hurra!

-Njuta sommarstunder. Älskar så, när vi äter middag där ute på verandan, utan att frysa och bara har det så gott. Eller när pyjamasungarna struttar ut till hästarna och säger godnatt innan nattandet i vagnarna. Stunden när jag plockar trädgårdsbuketter… eller bara tjavandet längs grusvägen, med en liten hand i min. För att inte tala om varje ny sommarmorgon…

… Hoppas att ni har det gott, mitt i sommaren! Ta hand om er, allt ni kan.

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i junimåndagen!

Vi startar igång veckan med Måndagshälsningen, i vanlig ordning. Med veckan som gick, veckans önskeplaner och så..

Dom allra första junidagarna..

Den första junidagen. Tillsammansmåndag för oss. Som alltid. En sån livsinvestering att det inte är klokt! Här spelades det hockeyspel ute i trädgården, pappan med kaffekoppen nära och Lillebroren fortfarande i pyjamas. Livet på en pinne!

Bertilen vattnade sina jordgubbar.

Vi donade i köket en hel massa. Bakade, både matbröd och sötbröd. Och dessa;

-Raw-chokladbollar.

Helt fantastiskt goda. Jag iddes inte väga kokosoljan som skulle i, och tog förmodligen lite mer än vad som står i receptet… och det där blev dom godaste vi gjort.

Sockerfria chokladbollar, typ 10-15 stycken.

Mixa ihop 45 gram rumstempererad kokosolja (men ta lite mer vetja!), 2 dl havregryn (fiber eller vanliga), ½ dl kakao, ½ tsk vaniljpulver, 7 st urkärnade dadlar och 2 msk kallt kaffe. Forma till bollar och rulla i kokos. Ät och njut!

En dag hade vi vänner på lunch och lek.

Enkel men god lunch serverades! En räserstund av hackning för morsan, sen var det klart. Addera nykokt, småljummen pasta till det ni ser i bilden. Det var gurka, tomater, rödlök, fetaost, salami, paprika, oliver, herrgårdsost i småbitar, mozarella och basilika, små korvpengar och majs…. Så fiffigt, alltid hittar då alla något att göra till sin egna pastasallad. Och på toppen, den godaste örtblandningen! Den hittar ni HÄR, tillsammans med andra godheter från samma serie. Så bra gå-bort-presenter!

Vi var tre ivrigt surrande mammor. Tre pluttisar som ammade och sov mest. Och fem små minimänniskor.. som lekte i lekstugan, sprang i tvärskuren, gosade med ponny, fick skjuts av undertecknad på fyrhjuling, sprang genom vattenspridaren när solen kom tillbaka.. ja åh, det där var en så himla härlig dag. Stoppat den i hjärteasken!

Ungar sommarnattades. Och mamman plockade blombuketter.

Vi hade Bästa Hovslagaren hos oss och M får lära sig nytt för varje gång. Ikran undrade dock ”vad håller du på med? det här brukar ju inte du göra!?”.

Vi vi fick njuta av skogsturer i vackra junikvällarna. Sagolikt. Från början till slut. Just nu är det M som rider Fjädern mest. Och jag blir buren av mitt Blå Berg.

I gårdshuset stod planten och glodde ut. Jag och barnen sådde i odlingstäppan och tankarna fanns på utplantering.. men längre än så, kom jag visst inte. Jag och mannen grejade till alldeles för sent in på nätterna, med olika saker. Skurade veranda, donade i snickeriet.. Det finns ju så vansinnigt mycket roligare saker att göra denna tid, än att sova! … det är vi överens om jag och M… så himla dumt, egentligen..

Här kom M in från sin ”lekstuga”.. ja alltså, fråga honom det verktyg han INTE har nu. Men, är man en Byggmästare så är man, liksom. Här, lycklig över att ha provat det senaste i samlingen och nu kunna tillverka snygga lådor och annat som behöver sammanfogas. Vänta bara, så snyggt platsbyggt klädskåp jag ska önska mig till nya sovrummet!

Min rabatt som inte är någon rabatt, blommade i gult och blått. Så passande, med nationaldagsveckan till ära.

Kvällssolen var fantastisk. Jag förevigade ögonblicket. Två bröder i samtal, i ett solbadande junikök.

Jag tankade mig med energi. Och stunden efter en springtur. Är magi. Fint halsband från Skrållan också, va?

Så födelsedagsfixade vi, förstås. Sånt är alltid helt omåttligt roligt tycker jag!

.. och smakade sommarens första, sviiindyra, drömgoda jordgubbar. Några rackare provsmakades och resten hamnade på Bertilens födelsedagstårta. Såklart lillprins skulle ha jordgubbstårta! Veckans sista dag var en så mysig 2-årsdag.

Tacksam, tacksam, tacksam.

Nu är det måndag igen. Så andäktigt vacker i detta nu. Solen är kvällsmjuk och det gröna så oerhört grönt. Nya veckans önskeplaner, som livet (och ett visst virus) är vägvisare för..

Veckans planer:

Vara tacksam för varje ny dag. Den här tiden är sagolikt vacker. Det bästa jag kan tänka mig, är livet här. Här. Och nu. Tillsammans med älskade liven. Människor, hästar, kissekatter, blommor och doftande äppelträd och syrenbuskar.

Plantera ut all plant! Alltså.. nej jag har nog inte haft möjlighet förrän nu, men jag draar också på detta moment(!).. tittar bara på planten nu och funderar på om jag ska hiva den och låtsas som om inget hänt?.. haha..eller bara ta tag i ”eländet”.. som ser förträffligt grönt och fint ut!… frågor på dessa tudelade ord? Nä, tänkte väl det. … bara ord från en trädgårdstokig trebarnsmor som kaaanske försådde liite för mycket i år…men det är ju så kuuul!

-Välkomna storfamiljen för 2-årskalas ute i trädgården!

-Plocka Liljekonvaljer!

Susa iväg med Storebroren till Förskolans ”kottegrupp”.. så känslosamt, en sista stund där. Avslutning. Och vi tar Sommarlov då! .. S har ju haft sin 15-timmarsplats ni vet, så gott att som Storebror få använda så mycket/lite som vi önskat. Men senaste månaderna har det ju inte blivit något alls.. ett lite knasigt slut, men vi deppar inte.. peppar oss istället, ser det nya kapitlet skymta där framme, och tänker att det blir en väldigt fin avslutning på onsdag!

Springa, gympa och rida i skogen. Nyp mig i armen, så härligt!

Mysa med vännerna! Fira sommarlov (trots att vi har sommarlov jämt, haha!) med glass, kan det bli bättre?

Fira älskade födelsedags”barn” i storfamiljen!

Låta er hänga med på ditt och datt! ..genom bilder och filmsnuttar på instagram och inlägg här. Häng med ba! Längtar efter att få visa er hur Lekstugan blev, ungarna leker för fullt där nu och jag avundas dom lite.. med ett färdigrenoverat hem, hehe!

Må så gott ni bara kan, så hörs vi alldeles snart igen!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej fina ni, hoppas att ni mår gott!

Landar här inne och tittar tillbaka på veckan som gick, innan vi tar önskeplanerna för denna veckan.

Den allra sista majveckan..

Jag tar alla chanser jag får, till älskade morgonrundor annars morgongympar jag här hemma. Sån himla, himla god start på dagen. Här en bild från sista majveckans allra första morgonspringtur. Så skirt och nygrönt. Ett par dagar senare exploderade grönskan.

Jo just. Vi hamnade i en grusgrop, lyckligtvis. Så under ett par för sena kvällar jobbade mannen på med det kring nya trappan medan jag målade och målade i lekstugan. Så mysigt att mötas sedan från sina bestyr och nattafika innan kudden. E-och-M-tid, liksom. Dock, som ni säkert är fler med oss, efterlyste vi en sisådär fem timmar till per dygn just nu…

Vardagskärlek. Några ord skickade till varandra. Kan göra vilken tisdag som helst kärlekslycklig.

Småbarnen hade det gott och fyllde hjärteaskarna med lite av varje. Som att Storasyskonen och jag spelade yeatzy ute på nya trappan när Lillebroren sov. Vi teamade och storhandlade… full fart och trasiga Lillebrorsbrallon. Japp, gick så fint så! Var ner till Lekparken tillsammans med kompisarna och festade till det med valfritt fika på lilla Glassbaronen alldeles bredvid. Junis glass var så himla gullig!

Vi gjorde hemmet Försommarfint. Storstädade duttvis under ett par dagar. Putsade fönster och så. Hej vad det gick! När jag om kvällarna fick dona för mig själv, kändes det som spa!

Det blev fredag och jag och barnen hade spontant finbesök av mannens faster. Hade det varit för några år sedan hade jag blivit dö-stressad av att kylskåpet ekade tomt, att barnen fått sista bullarna till melliset dagen innan och att jag inte skulle hinna på affären och förbereda något… men jag älskar ”mitt nya jag”. Som vägrar stressa upp sig för något dylikt. Barnen hade ju önskat pannkakslunch, och det hade jag ingredienser till. Perfa! Vi gjorde pannkaksfest med lingon- och hjortronsylt, vispad grädde, kall mjölk och rykande varmt kaffe. Och hade en så himmelens trevlig förmiddag!

Vi lät hästarna komma ut på små ätstunder av lite mer grönt än dom redan hade i sin hage. Och så red vi ut på ont-i-kroppen-vackra långturer i skogen. Där jag och detta Blå Berg på ena turen hamnade i ett så kallat blöthål i skogen. På ett ställe började Ikrans bakben plötsligt sjunka ner. På några sekunder var denna stora häst i det närmsta nere med heeela bakbenen och kämpade för fullt för att ta sig upp..och lyckades precis, i skedet när vi bara inte fick komma det minsta längre ner (vi hade blivit fast då och det skulle ha inneburit räddningstjänst mitt i skogen… i bästa fall med gott slut men en sån där grej kan sluta i en mardröm. Fy farao så otäckt det var!)… till och med M, som är den coolaste jag vet, erkände att han blev orolig.

Pingsthelgen var enormt drömmig. Så sommarvarm och härlig. Vi jobbade ute hela lördagen med att bygga Försommarhage till hästarna. Så festlig grej! … och en viss Miniman menade att ”jag tänker köra pappas fyrhjuling nu”. Och så blev det tydligen. Han leverade stolp, gång efter annan.

Vi sommarnattade. Synen av pyjamasbarn i vitsippebacken sparar jag i hjärteasken. Kan omöjligt tänka mig något mysigare än att få avsluta dagen så.

Så blev det veckans sista dag och vi firade Morsdag. Älskade Mor. Ingen är som du. Som jag älskar Dig. <3

Jag firade här hemma på Drömgården under morgonen. Under dagen firade vi min mor. Och till kvällen traskade vi lillvägen till Svärisarna och firade MammaFarmor.

Och innan maj blev juni. Sådär mitt i natten typ. Så skulle jag bara titta till min plant.. hade ju tänkt hinna få ner luktärterna i jorden men hade slutit ut det… men efter denna varma helg möttes jag av en väldans ledsen hop av luktärter och liksom skrek ”rädda oss”. Så, det var bara att börja gräva, tömma jord och fylla ny och dundra ner en sisådär 100 plantor luktärt. Kämpigt? Nä, det var helt magiskt. Mitt i varma, vackra, tysta sista-majnatten, få pyssla med bland det bästa jag vet…men, lite orolig är jag över att det är kört för mina älsklingsblommor. Några kommer klara sig, men många tvivlar jag på. Blir spännande att se!

Nu är det måndag, igen! Den allra första junidagen. Och inom mig ryms så många känslor idag. Det bubblar, liksom. Denna ljuva sommartid, så vacker att det gör ont.

Det är högsommarvärme här i Höga kusten även idag. Sagolikt! Vi donar i trädgården, springer genom vattenslangen, äter glass och pausar ibland inne/ i skuggan för att inte får solsting.

Veckans planer:

Välkomna årets vackraste månad..med öppen famn, många djupa andetag. Nu är tid för iver, javisst. Men också tid att stanna upp, titta, begrunda, DOFTA, cirka tusen gånger om dagen, och bara höja blicken… oslagbart vackra, vackra juni.

Ha leklunch här hos oss, med små och stora vänner.

Så i Odlingstäppan!

Greja på med alla möjliga projekt och fix vi har igång ute på gården. Inte en minut läggs på övervåningen just nu, haha! Näpp, varken jag eller M är pepp på att innefixa just nu. Vi har inte bråttom.

Sända er hälsningar! Tänker visa er Ett festligt gårdsbestyr, Den nya trappan, Trädgårdspåtande förstås och hinner jag så knipsar jag av några bilder på barnens ”Lilla Vackerhemma”, som dom säger.. Lekstugan alltså!

Kalasfixa!

Fira en älskad, älskad Lillebror som fyller 2 (!!) år! Dra mig baklänges, jag tror jag måste gråta en skvätt på stuberten. Av tacksamhet. Livet blev liksom bättre än bäst när han kom till oss.

I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor

Ta hand om er alla ni. Önska er goda, goda junidagar. Vi hörs imorn igen!


Emmeli

Glimtar från Påsken 2020!

Många guldstunder från denna påsk som jag stoppar i hjärtat.

Vi ”glömmer bort” att vi inte kunde ses precis såsom vi egentligen önskar, tänker istället att vi ändå KUNDE ses. Mammahjärtat pustar också ut efter den superskyhöga febertoppen som Storebror fick, med ett okontaktbart nattskrik som inte gick att ordna på annat sätt än att öppna ytterdörren och väcka honom med friskluft… några timmar senare var hans feber borta och har inte synts mer. Puh. Förutom småskrufs, som ju tillhör livet, så har Påskdagarna varit allt igenom fyllda med så mycket gott! Vill ni se vad jag sparar i hjärteasken? Titta här!

Det var Skärtorsdag och jag fick ordna en så urgullig påsktrio med hattar och hucklen och rosiga kinder. Som jag packade in i bilen, tillsammans med blommor, påskägg och annat smått och gott. Så åkte vi och överraskade barnens älskade Mormor och Morfar. Så lycklig stund, och barnen var förstås införstådda med att ”ni kommer inte att få gå in”, gullungar.

Snart kan vi umgås som vanligt igen. Hoppas jag.

Vi vände hemåt efter mysig stund tillsammans med favoritmänniskor och till kvällen när barnen somnat, råkade jag snurra in mig alldeles i kusliga tankar om livet.

Vaknade till Långfredag med missmod och magknip. Men efter en springtur och efterföljande puss-stund med Ikran.. så kändes livet lättare och tankarna sorterade. ”Allt blir bra. Allt kommer ordna sig. Fäll inte upp paraplytet förrän det regnar. En dag i taget. Här och nu. Det klokaste. Alltid.”.

Långfredagsgudstjänsten var vacker.

Och sällskapet magi. Juni min Juni.

Jag lagade mat i timmar och dukade liten minipåskbuffé till vår storlilla familj. Vi klädde oss lite fint och samlades kring findukat bord, fyllt av bara massa favoriter. Hittepå-pajen med räkor, spenat och prästost var en höjdare.

Älsklingar!! Och så jag. Den stoltaste jag känner. Över att få kalla mig mamma till dom där tre små och fru, till han med linoljefärg i skägget.

Tjoff, sa det! Så var det Påsklördag, Påskafton och Äggjakt. Den där aktiviteten som ungarna bara älskar!

Fullt fokus på kartläsarna!

Det går bra! Ägg efter ägg hittades..

Väldans nöjda småsyskon. OM dom visste vad dom får smaka småkarameller mycket tidigare än sin Storebror. Han visste inte vad smågodis var, typ.. förrän vid fyra års ålder. Bertan! Snart-tvååringen, kan karameller ganska bra redan som ni ser. Charmigt alltihopa!

Förutom Påskägg fann ungarna också ett litet brev från sina päron och också två nya böcker. Som vi nu hunnit börja läsa i och som redan är väldans uppskattade här hemma. Vi kommer bli proffs på Kroppen och Bondgården! HÄR och HÄR finns böckerna!

Påskaftonen bjöd på fantastiskt härligt vårvinterväder. Vårväder, om vi hade stannat på snöfria gården.. men vi mötte upp storfamiljen, uppe på byns höjder. Där uppe på fjället gassade solen mot den kritvita snön. Vi lyssnade till knäpptystnad, fågelsång och barnatjoande utför backen. Vi sög helt sonika ur det sista ur denna vinter.

Juni hade skitroligt med sin Gudmor.

Storan, Storsvågge, Lillsvågge, Lillis och Pappsen åkte skidor. Min älsklingspappa!

”Fortare mamma!” Livsnjuteri i bild.

Väldans med fokus på det ätbara förstås. Man älskar ju att äta gott, eller hur? Och ute! Allt blir så magi-gott ute. Den där järnmackan som grillats över elden och kaffekoppen med tillhörande fortfarande-småfrusna-kärleksmumsen. Åhhå, så gott!

Social distansering är inte svårt här hos oss i norr. Vi alla har varsina stora gårdar att härja på. Och fjället rymmer alla bybor som vill för sina utflyter.

Meeen… när en liten ettåring bara får nog, söker upp sin mormor utan att mamman hann med.. tar sin lilla hand och kryper in med den i sin mormors hand. Ja, då sket det sig. Den där jädrans distanseringen… några sekunder av nära kärlek. Sen tvagades händer och allt var ”som vanligt” igen.

Mannen fick möjlighet att bli 16 och galen igen. Syyynd älsklingsmannen att du körde lite för snabbt. Men tack trädet för att du ändå bara gjorde skotern illa och inte han jag älskar mest på jorden. (Puh, säger denna fru).

”Nu drar vi!”, sa Bertan. Och vi rullade neråt byn igen efter helt underbara timmar med känslan av mini-fjällsemester..

Dock, med en liten älskling som verkade vara allt annat än på hugget. Middagen som skulle avnjutits hos Svärfamiljen, fick därför ställas in för oss. Men! Vi gjorde det bästa av situationen. Storebroren pysslades om och som så många andra gånger i livet, är det så finurligt att vi bor så nära mannens föräldrar. Trerätters-knytismiddagen mumsades, i alla fall. Vi langades ljuv för- och varmrätt till Drömgården..

.. och vi langade efterrätt till familjegänget på andra sidan vägen. Jag hade gjort ”stekta ägg”. Med varma skogshallon och vaniljglass till. Det blev himla fint, trots allt.

Så blev det Påskdag och Glad Påsk! på riktigt.

.. och efter ännu en löptur mötte jag upp svärmor för Gudstjänst. Jag kände mig så lyxknösig och så ompysslad. Både en springa-själv-tur OCH en lugn stund i kyrkbänken, på en och samma dag. Jag älskar att vara i kyrkan och skulle vilja vara där oftare. ”Att välja är ofta att välja bort”.. och just nu i livet är det väldigt lätt att välja bort en sån grej… men, jag är glad för dom gånger jag väl kommer dit och så har jag ju min alldeles egna tro, precis alla dagar om året, i alla fall. <3

Hörde min farmor Gertruds röst i minnet där jag psalmsjöng, och blev darrig på rösten. ”Dagarna som går, är livet..”, tänker jag. Och fylls av sån vill-bara-få-fortsätta-leva-precis-som-det-är-nu-känsla. Älskar livet här på gården och med alla älskade runtomkring. Är så tacksam för allt. Bara Coronaskiten drar iväg så ska jag ta igen alla mamma- och pappakramarna jag missat senaste månaderna.

Donk donk!” sa Bertan med lilla hammaren och plötsligt var det Annandag påsk. Vi avslutar påsken med kreativitet i massor, hela familjen är åter piggelin och vi grejar för fullt med allt möjligt. Aprilvädret är ett faktum och solen skiner ena stunder för att i nästa bytas mot hagel och väldiga stormbyar. Tillsammanstiden är god, och vi tar vara på påskens sluttamp i hemmets trygga vrå.

Snipp Snapp Snut. Så var Påsen 2020 slut. Jag spar den i hjärtat. På en bättre sortens plats!


Emmeli