Åh, jag älskar att springa!
Det är osett än om jag kommer kunna hålla mig ifrån att springa något mer nu, fram till förlossningen alltså. Men det är värt väntan! (Varför jag inte vill fortsätta springa, det har jag skrivit om i slutet av detta inlägg, så för den som är intresserad kan skrolla ner!)
Idag är det inte sol, inte alls. Det är grå himmel och det blåser en del. Men, det är så himla vackert ändå, alla träd och alla färger är helt magiska tycker jag. Jag njöt till fullo under löpturen. Sprang och fintade med löven, lycklig likt en ko på grönbete. När jag kom hem, satte jag mig i löven och pustade ut och sedan gjorde jag 4 core-övningar, ute i friska luften. Så himlarns mysigt! 😀
Tomaten! 😀
Varför ska jag ta ett break med mina backintervaller/löpning tills bebben kikat ut?
Det är inte för att jag har ont på något vis. Men däremot tänker jag i förebyggande syfte. Nu och framåt, kommer jag bära runt på en högre produktion av ett hormon som kallas för Relaxin. Det är det hormonet som gör att bäbisen får plats i mig och som gör att bäbisen kan åka ur kroppen under förlossningen. Relaxinet mjukar upp alla leder i kroppen, alltså inte bara leder kring höfterna, bålen och buken, utan även leder kring knän, fot- och handleder påverkas. Löpning är väldigt stötigt och rätt tufft för kroppen, så det säger ju sig självt att det inte är optimalt att springa med försvagade leder i kroppen…
I dom flesta fall kan man gå på känslan och träna allt som känns bra. Men med just löpning, finns det en lurig risk. Försvagade leder, foglossning och en försvagad bäckenbotten är risker som ökar i och med löpning kring mitten av graviditeten och framåt. Du kan få ont under graviditeten, men det luriga är att man också kan springa sig igenom hela graviditeten och må bra av det under hela tiden, men så kan problemen komma efteråt, på grund av dom stötar man har utsatt kroppen för, med den ökade relaxin-halten.
Det är med andra ord främst för min egen kropps skull som jag tänker dra ner på löpningen nu och fram till mål. Bäbisen mår alltså bra, det är jag själv som ökar min risk för att till exempel inte kunna hålla skratt-tätt i en framtid, om jag fortsätter springa. Jag är för rädd om mig och min älsklings-träningsform, för att vara trångsynt och springa på bara för att. Då väntar jag hellre ”på något gott” under en begränsad period och kan fortsätta som vanligt efter förlossningen. Sen finns såklart riskerna ändå, men dom blir betydligt mindre nu. Jag kommer alltså inte att sluta med intervaller som träningsform. Men just löpning och löpintervaller, kommer segla ut ur bild efter denna träningsvecka 🙂 Det finns ju andra alternativ till konditionsträning, som cykling, simning och pw:s.
Det här är så intressant tycker jag. Relaxin, mjukare leder, en växande bäbis, försvagade handleder osv. Kroppen är häftig. Det finns mycket att lära. Jag läser massor om den och är glad att jag snappat upp detta!
Heja kroppen! 😀
Senaste kommentarer