Jag älskar att pyssla.
Fullkomligt. Älskar.
Det ger liksom ro i själen och man har inte tid, eller koncentrationen håller en borta, från att tänka på så mycket annat. Än just det man håller på med. Häromdagen var jag ute i skogen. För första gången i mitt liv, så plockade jag lummer. Det var så mysigt och kroppen tackade och tog emot varje steg jag tog på stigarna och varje friskt andetag jag andades in.
Storan sa till mig; nu kan du göra lummerkransar av det här. Så fint. Vira en ståltråd till den form du vill ha kransen. Ett par varv kanske. Sedan är det bara att ta lummern och snurra runt stommen. Sätt något att hänga upp den med. Sen är det klarrt!
Okej. Det där lät ju inte så svårt tänkte jag. Så jag provade helt enkelt. Eller jag, och Tore-hunden, menar jag.
Upphängningsanordningen hjälpte Tore mig med. Jag knöt bara en knut, precis som du ser på bilden. Lade kransen på stora ögglan och drog igenom knuten i ögglan som bildades ovanför kransen. Äsch, det där fattade man ju ingenting av. Kolla på bilden, så kanske du förstår bättre!
Färdig!
Min livs första lummer-hjärte-krans. Jag tycker den blev charmig. Längtar tills jag får hänga upp den någonstans i lyan. Eller kanske ute på dörren?
Prova gör en du med, det var liiite småpillrigt men inte så värstans. Om man är garanterad julfeeling när man gör den?
-Japp!
Lycka till!
Hur fantastiskt är det inte att du just la upp ett nytt inlägg då jag va inne hos dig :).
Lummelhjärtat va så fint och vilken hjälpreda det bor i Tore alltså <3. Kram till dig
Hihi, plötsligt händer det! 😉
Ooohja, en riktigt bra hjälpreda…. I alla fall väldigt söt och tacksam att fota!
Tack för alla fina ord och glada kommentarer, dom uppskattas!!
Kram!