Å, vad jag njuter av denna helg.
Det var längesedan vi hade en ledig helg tillsammans, jag och mannen. Så dagen har tagits tillvara på, till max. Nu är jag sådär skönt trött i kroppen. Och lyan, den är färdigpimpad, kolan är kokad och vi är redo för första advent. Så mysigt det ska bli! Jag har även hunnit att göra en julig efterrätt som jag ska bjuda på imorn. Håller tummarna för att den blir god, då lovar jag att dela med mig av receptet!
Vi har checkat ut som fixar-nissar, och har under en lång stund legat och pratat med Liten. Vem är du där inne? frågade M. Till svar fick han en hand, eller fot, som tryckte sig mot hans kind. Det är så magiskt och mitt hjärta liksom värker lite. Tänk att vi ska bli päron, jag och mannen.
Undra om lilla livet kommer vara mer som sin mamma eller mer som sin pappa. När jag föddes så var jag väldigt slow och mina päron var lite halvbekymrade. Men då svarade den gulliga läkaren dom, på en lite småknackig svenska; luuugn, temperamenten kommer! Och ja jämarns, så rätt han hade. Eller kommer Liten vara som sin coola pappa; stå stadigt på jorden, med lugnet i magen och vara klok som en bok?
Jag känner på mig att Liten är en superblandning av oss båda. För hur Du än är, lilla livet, så kommer du att vara en superblandning. För oss. Och vi kommer älska Dig så mycket att våra kroppar knappt orkar med. Vi har redan börjat. Att älska Dig. <3
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer