Idag är det världens bästa torsdag.
Jag och vännen jobbade på så bra med rapporten att vi till slut inte kunde fortsätta längre, förrän vi pratat med vår handledare om hittan och dittan. Så vi tog helt enkelt eftermiddagen ledigt och räjsade ner på stan tillsammans. Jag shoppade gulligt till Liten (visar vad en annan dag), några nya ting till lyan, hämtade tre stora paket på posten och handlade (äääntligen!). En lyckad tur. Men ett preggo blir trött av sånt där, så är det bara. Så när jag kom hem åt jag lite mellis och somnade en stund. Men jag hade mitt mål med kvällen; städa som en galning så att jag fick lägga på den nya mattan (japp, det blev ett byte till den större storleken) och att allt bara skulle vara klart tills M kommer hem imorn.
Dammat överallt, dammsugit, mattorna har hängt ute i kylan och blivit minuskalla och fräscha. Och golven är skurade (Liten och jag är ett bra team där, det är ännu roligare att knäskura när man har någon som peppar en med kickar). Och den där grejen att lyfta vardagsrumskistan, för att ta bort gamm-mattan, vika ihop den, lägga på den nya stora mattan och sedan masa tillbaka kistan… ja, det var lite småjobbigt ska jag erkänna. Men jäädrar vad duktig jag kände mig efteråt.
Och sist men inte minst, när jag var så trött så jag såg i kors, då skulle jag bara göra det sista. Det tråkigaste, städa toan. Med största lökarna under armarna och utsmetat smink i hela ansiktet, så klappar jag mig själv på axeln och sa Nu är du färdig, hejja! DÅ RINGER DET PÅ DÖRREN!!!
Vem tror ni står där?
Han. Med det där leendet och en tung blombukett i famnen.
Alltså….
Ja, nä… nä.. äh, du förstår nog. Jag kastade mig i famnen på honom och började storgrina. Glädjetårar och några jag-kämpar-varje-dag-med-att-hålla-humöret-uppe-men-nu-kan-jag-slappna-av-tårar.
Han är hemma. Och ska så vara heeela helgen. Han har jobbat som en galning den här veckan tydligen, något jag inte alls kunnat ha koll på. Och jag är ledig imorn, så vi kan ta helg. Nu.
Jag som hade tänkt vara lite piffig när han kommer hem imorn. Istället har jag sladdriga preggo-långkallingar, skurvattensblöta sockar och föör stora lökar under armarna.
HAN ÄR HEMMA!
Kram/lillafrun
Åh, vad mysigt att han kom redan idag. 🙂
Gillar att du fotar i så många olika situationer. 🙂
Min kamera är också med ganska mycket och familjen tycker ibland att det…ehum, förstör stunden. Då brukar jag säga att de kommer tacka mig en dag. Tacka mig för att vi kommer ha så många minnen som fastnat på kort.
Ha en underbar helg, båda två. Eller förlåt, alla tre. 🙂
Ja åh så himla glad jag blev! 🙂
Kameran ligger alltid framme här hemma, så det är bara att rycka tag i den och fota närsomhelst!
Må så gott i helgen rara du!
Vilken fantastisk överraskning! Vad glad jag blev!
Världens bästa överraskning! Vad gullig du är, tack!!