Det lugnar mig på något vis?

Det är söndag idag.

Jag vaknade av ljuset och en sol som kämpade sig fram bakom molnen och in i vårt sovrum. Jag hann tänka Nej, nu är klockan säkert jättemycket, det är så hiimla ljust. Då var det minsann en ljuvlig känsla att få kolla på uret och se att klockan hette åtta och att precis heela dagen var kvar.

Frukosten ligger i magen, kaffekoppen är slurpad och en kaksort är bakad.

Såna där.. vad hette dom nu igen.. skurna chokladbröd, tror jag. (Googla, det finns recept överallt. Jag tog mitt ur boken ”sju sorters kakor”).  Mannen smakade ett hörn och tyckte dom var goda. Jag är totalt osugen, på att äta dom alltså. Jag vill liksom bara ha dom liggandes där. I den där blommiga burken…

…som att det lugnar mig på något vis?

Jag tänker inte grunna mer på det. Jag mår bra utav att baka, så då gör jag det. Att jag var tvungen att göra en törkaka nu, bara för att det absolut inte finns en millimeter plats i frysarna. Det är en annan femma.

Det är söndag. Mannen är ute i skidspåret och jag skulle mer än gärna ha varit med honom, men jag avstod. Såklart. Men en promenad, i fågelkvitter och ljudet dripp-dropp ifrån taken, det får det bli för mig!

HA EN FIN SÖNDAG!

Kram/lillafrun