Den dörren.

Dagens resa har gått som en dans.

Liten är en riktig roadtripkung. Det är vi päron väldigt glada för, eftersom vi har våra näranära en bit bort ifrån lyan.

Och det var precis på samma vis, som alltid. När man kommer norr ifrån, ser det maffiga skuleberget på höger sida. Höga kusten alltså. Jag älskar det. Det ääär ju för vackert här!?

Liten instämmer, med stortårna upp i taket.

Och morsan blev alldeles till sig över alla berg och dalar. Som om hon inte hade sett dom tidigare…. fotade som en galning, härs och tvärs i farten. Hoppades på att få med något riktigt vackert. Resultatet? Ja, det har du här nedan. 

Nåja. Det var ju en fin hög. På sitt sätt.

Till slut kom vi fram till den där bron som var så vackert påskpyntad och den där bruna dörren som gör mig trygg och varm ända in i hjärtat. Min hemmahemma-dörr. Den dörren.
Här känner vi oss hemma, allihopa. Och jag är så himlarns glad att jag var här för en vecka sedan och redan nu, får chansen igen. 

Och ikväll är jag så trött så jag tror jag smäller av. Sådär bedövad i hela kroppen. Avslappad tror jag bestämt att det kallas. Jag är hemmahemma.

Det är precis lika härligt som vanligt.

Kram/lillafrun