Idag är det onsdag och sista april.
Jag startar morgonen på det allra, allra bästa viset. Med en litens hand i min. Han sover. Och jag, jag ser på.
Ser på. Beskådar. Beundrar.
Han är min. Och det är fortfarande knappt så att jag kan förstå det. Att när han vill till sin mamma för tröst och närhet, då är det till mig han vill. Att det är lilla jag som fött honom; det vackraste jag och mannen har. Att det är vi, som är Litens trygghet. Det är stort. Och vi är tacksamma.
Onsdag alltså. Sista april. Vi får se vad dagen erbjuder. Den har börjat på bästa vis, det är ett som är säkert.
Senaste kommentarer