Ja. Vårt sommarhemma börjar få stil.
Idag har vi städat varje vrå ( i två utav rummen) och putsat fönster och hängt upp nya gardiner och torkat hela köket och flyttat in oss i garderoberna och möblerat som vi vill ha det. Och kära nån så trevligt vi haft det, vi tre. Vi är husmänniskor. Så är det. Jag har inte förstått vad mannen menat när han sagt så, Vi är husmänniskor. Men nu förstår jag. Vi är husmänniskor. Japp. Och hur vi ska kunna krypa in i lilla lyan i höst igen, det är tack och lov ett senare projekt och inget vi behöver fundera på nu. Det kommer säkert kännas mysigt då. Men nu, nu vill vi bara vara precis där vi är. I vårt sommarhemma. I huset som är retroretro, med mintturkosgröna köksluckor och en kökssoffa som jag känner på mig att jag kommer spendera många timmar i, i sommar.
Liten trivs också. Som du ser. Vår älsklingsbäbis gjorde att vi fick naturliga pauser i stökandet. Och det var väl tur det.
Och regnet det har fortsatt att falla, hela dagen lång. När vi väl hade burit klart allt, så har det ju varit en perfekt städa in sig i ett hus-dag. Men nu tror jag att vi ger oss för idag. Möjligtvis en liten stund till, senare ikväll, om vi orkar. Men härnäst ska vi ut i friska luften. På med regnkläder och ut för en långpromenad med Liten i vagnen. Det finns inget dåligt väder… bara.. ja du vet.
Åh vad det är roligt det här. Jag är sådär härligt (mina ord. mannen skulle nog välja ett annat) otålig. Vill att det ska vara klart och inflyttningsfärdigt nu, ja helst igår. Det där med att ta det lugnt och inte ha någon brådska. Jag fattar nada av dom orden.
ADJÖKEN!
Senaste kommentarer