Regnet vräker ner och jag dagdrömmer.

Idag är det måndag igen. Första sommarlovsmåndagen.

Jag sitter här och tittar ut genom fönstret. Det är som om himmelen vore alldeles öppen. Regnet faller likt ett vattenfall och jag undrar hur i hela friden vi ska få någonting gjort i huset idag. Det blir ju liiite bökigare när det är så blött. Men, det ska nog gå. Liten har tagit på sig regnkläder (läs: klätt vagnen med regnskydd) och lovat att sova så mycket han bara orkar idag, så hans päron kan pyssla på utav bara vettet!

Det var en fin dag igår, förresten. Visserligen lika regnig som idag. Men jag fick göra något jag längtat efter; sätta mig ner bland dom där ljuvligt doftande, vita, blommorna. Mina favoriter. Liljekonvaljerna.

Det är som meditation för mig. Jag blir som hög där jag sitter. Gör konstiga ljud som säger att jag är galen i det där; plocka en och en. Se hur buketten växer. Samtidigt som jag får lite spunk, för dom är inte så väldans snabbplockade. Men det är väl det som är en del av tjusningen. Att det får ta lite tid.

Så, där satt jag och småskrek. Ropade på mannen och sa Det finns hur mycket som helst!!! varpå han svarar ,med sin lugna, mumlande stämma.. mm, jag kunde nästan gissa det.. på hur du låter

Och sedan gick vi vidare, genom byn. Den som jag bott i sedan jag föddes. Jag pekade, för kanske hundrade gången, på den lilla väg jag gick på, på väg till skolan. M lyssnade. Som han alltid gör.

Vartän man vrider huvudet nu, så är det vackert. En gammal ladugård, med massa nygrönt runtomkring. För mig, en vacker syn.

Vi gick vidare. Förbi min farmors hus. Ja, nä… hon bor inte där nu. Hon bor i himmelen. Men det där huset kommer för evigt att vara hennes. Och det där äppelträdet som blommar så fint. Det kommer för evigt att vara Farmors äppelträd.  Jag saknar henne. Men är så glad för alla stunder som vi haft, dom har jag sparat i hjärtat. Och dom tänker jag på. Ofta, ofta. Till exempel precis nu, när jag ska trippa in i sommarhuset och börja putsa fönster och greja. Den här tiden brukade jag och farmor alltid storstäda.. inför midsommar, du vet. Jul och midsommar. Viktiga, viktiga grejer. Putsa fönster, byta gardiner, byta dukar, putsa kristallkronan i salen, piska dom där tunga, tunga mattorna, fixa i trädgården, plantera. Och så vidare. Dom där intensiva fixardagarna; jag saknar dom. För dom var tillsammans med henne, min farmor. Som jag fortfarande älskar så.

Och här, är vi nästan hemma vid det där huset som jag en gång kallade för mitt. Jag gör det fortfarande, förresten. Jag och M fantiserade om att vi var  på Irland eller nåt. Ja, vi fantiserade. Det var så vackert.

Och nu är det slut på virrigt dagdrömmande för mig. Gårdagen, som avslutades med liljekonvaljplockning, var en fin första morsdag. Och idag är det måndag. Regnet öser ner och mamma och pappa Gringos ska ta tag i projektet Städa och fixa för ett mysigt sommarhemma.Dags att sätta fart!

Må så gott och ta hand om Dig!

Kram/lillafrun