Vi satt där på trappen, i kvällssolen. Det var makalöst vackert. Och mysigt. Men alldeles, alldeles för kallt för att bara sitta stilla. Så vi gick iväg.
Traskade längs vår gulliga väg. Förbi åkrarna. Över stora vägen. Förbi lupinhav och gröna, gröna lägdor. Över ån, där M berättade att han brukade leka när han var liten. På ena sidan bron var vattnet lugnt. På andra, precis tvärtom. Vi vandrade vidare. Såg våra bokstäver i sanden, gungade på gungor som två barn och njöt utav alltet.
Och nu är det natt. Solen har gått ner och vi sitter inne vid köksbordet och nattfikar. Bland det mysigaste jag vet. Bara han. Och jag.
Vilken bra dag det här har varit. Och att avsluta den med en kvällspromenad, i sommarljuset, det var pricken över i:et.
Godnatt!
Senaste kommentarer