Den här dagen kommer jag att minnas.

Det har varit en sån där sommarlovsdag. En fullproppad en. Med allt från frukost ute i det gröna, träningsdate med Storan och M och så den där loppisrundan. Efter den traskade vi hem med våra fynd. Barnvagnen vägde en sisådär 200 kilo och var mäkta jobbig att rulla, men vi hade ju skaffat oss en hög av fynd. Eller hur? Och sen kom mamma. Min älskade mamma. Och det är nog min favoritstund under dagen. Hon kom hit, själv liksom. Vi är alltid många, ja för det mesta. Men nu var det bara vi och mamma. Hon kom med hemkokt jordgubbssylt och en badbalja till Liten. Vi sörplade kaffe, surrade en stund och jag njöt av att få ha egentid med henne. Sen drog vi iväg på loppisen, igen. Ja, för mig var det runda nummer två och jag fyndade den där tvättkorgen bland annat. Sen åkte hon hem och då började onsdagsmatchen på riktigt…

Här har kokats lemon curd, gjorts tårtbotten, bakats någon farmoraktig mazarinkaka och bakats matbröd. Liten, min älskade miniman, bestämde sig visst också för att ha en jättevakendag, så han har långa stunder hängt på höften och hjälpt mamma hålla koll på allting. Pappan har skött markservisen, tvättat och diskat monsterdisk efter monsterdisk. Nu står jag och stryker och sen städar jag också. Det behövs, ja det är faktiskt sant. Alla ting som är gjorda idag, har minsann inte gått som på räls, precis. Men tack och lov, så hade jag dragit på mig jordens tålamod idag och har mest skrattat åt det ena spektaklet efter den andra.

Att har råkat trycka på elvispen INNAN sladden var isatt i väggen. Det var ingen bra idé…

…för, när väl sladden var i väggen så blev det en jääädra fart på den där jääädra vispjäkeln. Och jag känner den inte så bra, så jag vred såklart åt fel håll, där mitt i paniken när vispen stod på och sprätte smet åt alla håll… gasade på till maxfart och hela grejen såg ut att vara en scen ur en spektakel-film.

Det. Var. Smet. Överallt.

Hur tänkte du där? frågade mannen.

Jag svarade inte på den frågan.

Kakan blev fin, har ingen aning om hur den smakar dock. Den är gjord i springform och det skulle se rackarns dumt ut om det var skuret en bit. Så det får vara lite spänning, helt enkelt. Ja, det var inte bara det ena som hände. Tröttheten slog till där vid 20, då dom där tjocka, köttiga, korvarna låg i stekpannan och stekte sig själva sedan typ en timme tillbaka. ”Jag skulle bara”, en himla massa gånger, så middagen blev sen, sen. Smet och morotsbrödsdeg överallt, men till slut blev det middag. Synd bara…

…att den till stor del, hamnade i vattenglaset och skvatt vatten på tårtbotten och sådär…

Men nu är det bara en dammsugning och knäskurning kvar. Sen är jag färdig. Mannen mumlar till minimannen, Titta Sixten, vad mamma grejar. Hon är väl för duktig. Sixten ler, i vanlig ordninig, och dom där två, dom gör att jag orkar hur mycket som helst. Allt för dom. Imorn ska vi ha en lugnare dag, en kalasdag!

Korven i glaset och smet överallt. Men äsch, det ordnar ju sig till slut!

Fridens!

Kram/lillafrun