Dippade ihop på golvet.

Idag har vi haft en sån där lördag, bara jag och Sixten.

Det är förstås lite tråkigt när M sticker iväg på jobbuppdrag just när det är lördag. Men istället är han ofta helledig på fredagarna och vi hinner samla helg tillsammans, i alla fall. Dessa lördagar har blivit mina och Litens bara-vi-dagar. Idag har vi varit ute och gått. I 2 grader och rusk. Vi skippade gungandet, alltså. Någon liten myste hellre i sin varma overall i vagnen och någon annan gick så fort hon kunde för att hålla värmen. Sedan dess, har vi bara hållit oss inomhus. Hängt tvätt och lagat Minimannen-matlådor. Och jag har spelat piano och Liten har diggat. Och så har vi dansat och rejsat runt med den där mackapären på hjul. Den som gör att lilla polarn nu kan börja öppna och dra i lådor och skåp… hoppsan sa.

Och så blev vi så trötta att vi dippade ihop på golvet.

Det är så förundrande, det där livet. Plötsligt är dragande av barnvagn, blöjbytande, lagande av bäbismatlådor och allt sånt där, det mest naturliga jag kan tänka mig. Han är som det allra, allra bäsa kompisen. Bäbisen, menar jag. Min lilla polare. Nu ska vi tända ljus och starta lördagsmyset.