…det där med att vänta, alltså.

Vänta, på vad?

Okej. Ibland måste man. Men faktiskt, inte alltid.

Jag är till exempel fast beslutsam om att det är nu och precis nu som jag behöver det där extramysiga, ombonadet , kaneldoften, tindrandet från dom små söta ljusslingorna som allra, allra mest. Ja. Jag tänker inte vänta med det. Det är nu jag tycker det är asmörkt, längtar som mest till julen och just nu är november på god väg att få mig att tro att jag lever i en värld med tusen nyanser av grått, så jo, det behövs lite extra piff. Helt enkelt. Den där lilla rödrosiga krabaten, han jag kallar Liten, gör mig påmind om att vi inte alls lever i någon grå värld och han är också fast beslutsam, om att här inte ska väntas på saker och ting i onödan!

Livet är nu, för tusan.Och vad är det värsta som kan hända? Att man råkat mysa en lite för lång stund? Nä. Just det.

Så idag, efter att jag och kompanjonen jobbat färdigt, så lyckades jag till sluuut att övertala M, precis innan han drog på jobbet, om att gå ner i källaren, leta bland travarna av kartonger och hämta den där efterlängtade kartongen. Jag och Liten började veva med armarna och flaxa febrilt. Jag, helt överlycklig över att ha hittat ett paket med såna där doftljus som doftar äpple och kanel, från ikea. Det är liksom 18 mil till Haparanda härifrån… där ikea finns. Så mannen har bara kollat konstigt på mig när jag försökt säga att jag behöver åka på ikea, för att köpa ljus. Så det var lycka på hög nivå, det där ljusfyndet! Liten fastnade mest för den där burken som han tyckte var så silvrig och fin.

Bort med allt blekrosa och fram med vintermyset. Nejdå, jag tänker inte ösa på med en massa rött och så, än. Jag vill bara bona lite extra, flytta fram några fler ljuslyktor, låta det dofta kanel och glimma från ljusslingorna, som jag hängt både över spegelfönstret i vardagsrummet och en över den gamla spegeldörren vi har som sängkarm.

Ja. Precis så.

När jag och Liten var ute på en långpromenad längsmed vattnet här i eftermiddags, så lade vi upp strategin för resten av dagen. Liten sa: Jag sover aslänge, mamma. Så kan du grejsa på bäst du vill. Städa och slingra slingor och tända kaneldoftande ljus och skura golven och sånt. Sen när jag vaknar så hjälper jag dig bara med det sista, och sen! har vi torsdagsmys, bara du och jag. 

Jag gick så långt så när vi väl kom hem så sov han ju inte så länge till. Men vi har grejsat tillsammans. Han har kravlat sig efter mig i världens fart, som en liten hundvalp flåsandes och med lilla tungan nästan utanför. Nu gäller det att hänga med, alltså, han har fått kläm på det där med att ta sig framåt nu! Och dammsugaren, den har han jagat som en galning.

Det må ta lite längre tid med såna här små projekt när man gör dom tillsammans med bäbis. Men, han är så vansinnigt trevlig och det bästa sällskapet man kan tänka sig. Rätt som det är har vi pausat och dansat vals på vardagsrumsgolvet. Vi har virvlat mellan rummen med ivern i ögonen och jag har mumlat tyst för mig själv om att, hur vore det inte att ha ett helt hus att gå lös på såhär!? och så har jag städat och gjort mysigt inför helgen och nu är det bara, bara bäbismys som gäller. Vi har också varit ner i källaren och härjat lite. Pappan hade glömt att ta upp den där filten som liksom är den mysigaste på jorden. Och.. han kommer knappt märka att vi varit där nere och letat….. knappt. Ha, ha!

Vänta?

Nej, nej. Här ska mysas så det står ut genom öronen på oss! Det doftar äpple och kanel, såpskurade golv och hela lyan är skinande ren. Åh.

Och imorn är det fredag. Håhå, så fint!

Kram/lillafrun