Det är inte bara vilken måndag som helst idag. Det är faktiskt Litens 9-månadersdag. hurra, hurra, hurraa! 

Det var för 9 månader sedan. Klockan var 06.36, den där lördagen i mars. En Liten pojke kom till världen. Och han var vår. Var det på riktigt? Är det verkligen sant? Är han här för att stanna? Vi är en familj nu. M, du är pappa. Och jag. Jag är mamma nu.

Livet som mamma är obeskrivligt. På alla sätt. Och det är nog meningen, tänker jag. Som jag upplever saker, med mitt barn, kanske en annan inte alls känner igen sig med sitt. Så jag är väldigt försiktig med att säga hur det är, för det är omöjligt och måste upplevas. Det enda jag vågar säga, som allmängiltigt, är att det är livsomvälvande. Plötsligt får man ett hjärta som rymmer så mycket kärlek att det är svårt att tro att det är sant. Gränslös och vilkorslös kärlek. Man känner saker, som man aldrig tidigare gjort. Detta ansvar, över den man är mest rädd om på denna jord.

Det, är så stort.

Himmelen har varit lika blå idag, som den var den dagen han föddes. Vi har såklart varit ute i det vackra vädret och traskat med vagnen. Jag kände mig så oerhört ödmjuk och tacksam inför livet. Att ha honom där i vagnen, välmående och sovandes. När vi kom hem passade jag på att träna min mammakropp. Det var skönt och gav mig energi att orka eftermiddagen som bestått av skrivande, med bäbis-sällskap.

Han är 9 månader nu. Och det är full fart!

Den där ungen med efter-sovning-svettiga Dynamit-Harry-lockar i nacken. Han som tar sig fram på alla tänkbara ställen. Som har ohyggligt bra koll på den där nappen och trasan. Han, med den där munnen som formas till ord han inte har en aning om. Med fötter sötare än socker. Han med ett stort leende på läpparna. Den där ungen som närmar sig min näsa, med sin, när jag säger Sixten, ska vi nosa? Nosa? Han som öppnar munnen till ett litet, litet runt hål och tar sina händer om mina kinder, när jag säger; får mamma puss? 

Han. Han är min. Och mannens.

Idag har Liten varit här ute i stora världen, lika länge som han hyrde morsan preggolya. Och den där dagen, då livet bara blev fulländat. Det var den häftigaste dagen i mitt liv. Vill du läsa om den, så har jag berättat om den där grejen. Att föda fram ett barn. –HÄR!

Han är livet, den där lilla Minimannen. Ja, så är det.

Grattis älskade barn, på 9månadersdagen!

Kram/lillafrun