Det där var bara häromdagen.
Vi åkte pulka. Jag och mannen sprang som två storfåniga, där i snön. Allt för Liten. Man tänker liksom inte på om man stojjar sig, ser tokig ut eller pratar med hopbitna käkar. Huvudsaken han är nöjd. Och för det där glittret i ögonen och lendet som är så stort som lilla minimunnen tillåter. För det, gör man allt och lite till.
Fortare mamma! Du springer för långsamt!!!
Och morsan sprang och sprang och sprang. Varv på varv. Det var ju så mycket snö under några dagar. Med sedan det nya året kom har den försvunnit, givit halka från avgrunden och gjort vinterlandskapet mer grönt än vitt. Men en ganska så stor fläck hade vi på gården, och den fick vad den tålde, om man säger så.
Idag skulle jag gärna springa runt på den där fläcken igen, men istället är vi här hemma i lyan. Och baske mig! Det är inte fy skam! Jag älskar den här lyan och vi har det ju så mysigt, här också. Och sängen! Såå gott vi har sovit i natt.
Så idag ska vi jobba för att göra oss riktigt hemmastadda, ännu lite mer. Åka iväg på stor-ica för att storhandla. Inte bara frukosthandla på lill-ica , som vi gjorde under vår kvällspromenad igår. Så ska vi laga nya lunch-maträtter till Liten. Och lite annat smått och gott.
Det blir en bra tisdag och trettondag, det här!
Senaste kommentarer