hej, det är jag. Liten. 

Jag håller på här och kämpar och kämpar. Mamma och pappa vägrar vakna. Nedrans sömntutor.

Min väckningsprocedur?

Pratar med mig själv, högt och ljudligt. Sen delar jag ut kramar och pussar. Såna där jättegossiga, som för att jag längtat efter päronen sedan igårkväll. Riktiga go-kramar. Varpå både mamma och pappa använder mig som gosedjur.  Fel, fel, fel, fel, feeel!!! , tänker jag…. och tar till med mitt nästa knep; hårdhandskarna.

Det är det enda rätta. Jaa, så gör jag förstås ett och annat rymningsförsök också.

Det är nog det mest effektiva väckningssättet. Det är som att dom känner på sig att jag är på väg på egna äventyr. En natt vaknade mamma, det var förra veckan hemma i lyan,  med tofsen på snedden och nattsluddrande ord, röt hon ut VAR ÄR HAN!? . Då hade hon drömt att jag var borta. Usch, vilken mardröm. Jag är så mycket här jag bara kan, sa jag med min grusiga små blinkande ögon som öppnades där mitt i natten. Mamma lyfte mig från min säng då och låg och höll om mig natten igenom. Det var ju väldans mysigt, förstås. Här hos mormor och morfar sover vi ju alla tre, varje, varje natt. Mysigt!!!

I alla fall.

Till slut vaknar dom ju, päronen. Samma visa var det den här morgonen. Och nu är vi uppe allihopa!

Mamma och jag har lekt koja under täcket. Men, det blev tråkigt rätt fort så vi satsar på brakfrukost istället.

Solen skiner och det är fredag. Jag har stordådiga planer inför dagen. Bland annat har morfar lovat mig att ta fram pulkan.

Hurra! 

Ha en jättejättehärlig fredag, alla ni mammas bloggisar.

Kram/Liten