Tisdag!
Alla tre har vi sovit som björnar under den vintrigaste vintern. Djupt och skönt. Jag känner mig redo för en ny dag. Vinkar pojkarna hejdå efter grötfrukost. Tar apostlahästarna och ger mig själv en god start på dagen genom en promenad ner på stan och min låtsasarbetsplats.
Lämnar lyan full av fina pojkar och nyinköpa ljusrosa blomster med en känsla av tacksamhet.
Vi har det så bra, tänker jag.
Tänk. Att just vi föddes här, i detta trygga land. Att just vi får ha det såhär bra. Leva gott, tillsammans och få ynnesten att våga drömma om vår framtid. Inte behöva oroa sig för att vi måste fly, att familjen kommer splittras, att dagen imorn, kanske inte kommer.
Tänk. Att just vi.
Ja visst har vi det så otroligt bra som slipper leva inpå krig och sådana hemskheter. Så bra att vi nästan glömmer bort det ibland, många skulle nog vilja byta plats med våra trygga liv här i Sverige.
Ändå så förstår jag att det känns i hjärtat att lämna Liten om dagarna, även när han är i tryggt förvar.
Du är så bra på att skriva om både det lilla och det stora tycker jag, det där att känna tacksamhet för allt men att det ändå är Ok med att vara lite ledsen i hjärtat ibland.
TACK för din fina blogg. KRAM /ia
Tack Ia. Jag blir alldeles varm i hjärtat av dina ord. Tack för att du läser och lämnar värmande spår. Det gjorde min dag.
KRAM till Dig och hoppas att du har det gott! <3