Så var det plötsligt onsdag.
Strax ska jag knata ner på stan för ännu en musikdag. Tacksam är jag att dagarna inte börjar snortidigt och slutar toksent. Då får jag ändå mycket tid med min bäbis.
Här hemma? Ja, här har dom helt andra planer än att låtsasjobba;
Som att bygga skyhöga torn och sånt.
Eller rättare sagt är det pappan som bygger, med stor entusiasm och med fina mönster, som du ser! Sen kommer en virvelvind/tornado/vild bäbis/Miniman och anfaller. Så börjar dom om igen. Om och om och om igen. M har en ängels tålamod. Liten också, på sitt sätt. Så dom är lika, dom där två. Och det gör mig så varm i hjärtat.
Och titta här!
Vår gullunge ute på vift!
Där och då i full färd med att jätteriva pappas torn. Det gjorde han rätt i. Annars hade jag gjort det!
Näpp. Onsdag var det, ja. Vi kör!
Åh va härligt det är när dom små rultar runt med sina små ben och stora blöjor sådär i början. Härligt när dom börjar gå. Slut på friden 🙂
Superhärlig blogg, tack för det!
Hihi, jaa! Så himla gulligt! 😀 Haha, den där friden, ja! Den har varit som bortblåst i ett par månader nu. Har nästan glömt hur soft det var med en 6-månaders som satt still där man satte ner honom. Nu hänger han i gardinerna eller badar i tvättkorgen, typ 😉
TACK snälla Du för så fina ord!!