Vi hade ju finfrämmande igår.
Förbenat trevligt. Ni vet våra hjärtevänner, som är som familj, som också bor här uppe i norrnorr. Det var dom och deras gullunge, som är nästan precis lika gammal som Liten, som var här och fredagsmyste. Vi dukade och lagade och fixade tills det plingade på dörren. Liten satt snällt bänkad framför Pippi, så hans päron kunde få klart maten utan att behöva hämta bäbis hängandes i finlampan i vardagsrummet eller typ plocka upp honom i tvättkorgen eller så.
Min lilla mini-Karlsson-på-taket. Han som slog till och tog middagen framför Pippi-filmen.
Jo, jo.. ibland får man göra så!
Mannen var snyggkock i snyggskjorta.
Och så kom gänget och vi hade en väldigt god fredagkväll. Åt tacos och barnsligt god marängsviss,
…och sörplade kaffe och jagade bäbisar och pratade och pratade och njöt av skön och bäbisfartig fredagkväll tillsammans.
Liten fick äntligen lämna paketen han köpt till O i ettårspresent. Det var paketöppning och lek i köket. Lite småblygt där i början. Men när småpojkarna blivit varma i kläderna och tyckte att nu känner vi varandra, då visste dom inga gränser… till hur mycket dom skulle leka med varandra, kramas och busa. Kinderna lyste rött på dom båda och jag njöt av att se Liten ha så himla roligt med sin kompis.
Så satt han där, svettig mitt på köksgolvet bland alla sakerna. När vännerna åkt hem, musiken tystnat, alla leksaker var trötta och kvällen var kväll. Och undrade, vad det egentligen var som hade hänt.
Han ville ju leka mera, sa han…
Ja. Kvällar som igår… hjärtefina. För hela familjen.
Senaste kommentarer