En påse med loppade gammgrejer.

Den där citrongula lilla magnetnallen?

Åh, vilken söt , sa jag (just när jag betalat och bestämt mig för att det nu fick vara bra). 

Den får du! , sa hon. 

 Vi var på loppis igår.

 Så jädrans roligt och jag blir alldeles nipprig och pirrig i magen innan jag kommit in genom loppisdörrarna och får lov att botanisera och vrida huvudet snabbt från höger till vänster och glo som bara den. Allt för att hitta guldkornen! Egentligen var jag ute efter ett skåp, men jag hittade typ allt, förutom det. Bland annat dom där vackra ramarna som jag ska ha till att rama in någon älskad som jag råkar ha en sisådär en miljon foton av.

Och en söt skål, typisk vardagssalladsskål.

Och, något som nästan var lite smågalet;

vackert hemvävda, gamla, välbevarade, manglade och fint vikta kökshanddukar.

Med precis mannens initialer. 

Helt klart mina nya favoritkökshanddukar.

Och nu fick jag plötsligt lite jättemegalängtan, efter att få städa och grejsa i mitt eget hem, lägga på en ny kökshandduk på köksbordet, hänga upp ett par stycken på någon krok nära till hands vid matlagning och disk. Pyssla i sitt eget hem, det finns ju knappt något bättre!

Och till sist, hamnade där i påsen också den sötaste, citrongula, gamla väckarklocka man kan tänka sig.

Jag kanske är skruvad, men jag bara äälskar gammgrejer. Älskar det där gamla, med-tiden-slitna, dom skavda kanterna som viskar om historia. Att blanda det där gamla med något nytt och helt helt här och där, är det finaste jag vet.

För en tjuga var den min,

… eller lättare sagt; Litens!

Och funkade gjorde den också. Bigtime. Jag råkade vrida igång den så det ringde utav bara vettet. Jag blev så chockad att det liksom tog en rätt bra stund innan jag kom mig för att försöka få av den. Och när jag väl försökte, så hade jag verkligen ingen aning hur jag skulle lyckas. Efter ett tag av rosiga kinder, en skallrande citrongul väckarklocka med en snurrmorsa som försökte klappa klockan tyst… då kom loppisdamen och sa med den där lugna rösten att du trycker bara på knappen här uppe! Ja, dom där är ju så inne nu. Funkar gör den ju också. 

Jo, det hade jag konstaterat. Jädrans, alltså. Bättre ljud i en sån där än den värsta ringsignalen på iphonen!

Loppis, alltså. Jag kan inte få nog. Och nipprig, det kan man bli för mindre.

Sista april idag? Inte klokt!

Vi startade denna dag 06. Morsan tvärtrött och Liten superpigg. Minimannen rymde från sängen, ställde sig vid grinden och gastade efter sin morfar; Dadaa! 

Det värmer mitt hjärta så.

(15).

Lillafrun