Alltså.. nu längtar jag efter det där;
Mannen och Minimannen i samma blickfång. Med händerna i varandras och lyckliga båda två.
Jag längtar efter den där famnen att krypa in i. Känna hans händer om min kropp, hur han kramar och håller om mig med den där kärleken som är så stor. Jag längtar efter att kunna ropa Maaartin!! , kanske be honom om något, eller fråga honom om vad jag nu undrar över, och få ett svar. Jag längtar till och med efter att sopsortera i minsta detalj och vara den som offrar sig och går ut med kompostpåsen.
Mest längtar jag efter han, såklart. Den där tryggheten och den där människan som gör att jag känner mig hel och komplett. Min M.
Nu får dagarna gärna gå jättejättefort.
(5).
Lillafrun
<3
<3 kom hem nu.
Åååå, sötnos så fint skrivet…
5 dagar kvar… SNART är han hemma igen!
Kraaaam Anna
<3
Ja, men jädrans vad fem dagar kan kännas som fem berg helt plötsligt. Då är det fiffigt att blicka lite bakåt, faktiskt. 13 gjorda.. TACK för peppe GulleDU!
KRAAM! <3