När man öppnar dörren till vårt hus kommer man in i en hall, såklart, med en steghylla som just nu konstant innehåller en syrenbukett som doftar himmelskt. Till vänster är ett lillrum (vårt stökrum med typ alla instrument, bärfrys och massa sånt vi inte kan placera ut i huset ännu), rakt fram en toalett och till höger, när man står i hallen alltså, kommer köket. Ett stort, stort kök. Det älskar jag. Åt ett håll är det visserligen fasligt mycket mönster, där kakel, fondvägg och golvmatta möts. Men åt andra håll, är det urgulligt. Pastelliga köksluckor, och förutom åt det där tokmönstriga hållet, så bara älskar jag golvet. Det påminner om både mormor och farmor. Rummet har rymd och en ljuvlig utsikt. Åt ena hållet ser vi kyrkan och den där lägdan jag älskar. Faktiskt min lägda. Ja, och pojkarnas såklart. Galet, när man tänker på´t. Och åt andra hållet, syns fjället. Om kvällarna är det smått magiskt när solen skiner in i köket och hela rummet badar i sol. Solstrålarna sträcker sig ända in i det rum vi har som sovrum nu. Det rummet tycker jag är lite småjobbigt eftersom det har en gräsgrön heltäckningsmatta. Men det är ju lätt fixat, eftersom vi skattjaktat fram ett trägolv därunder. Fortsätter vi runt i huset kommer sedan det där rummet som gått och blivit vårt favoritrum, med delad förstaplats tillsammans med köket.

Salen.

Med en aningens sänkt tak. Rummet med den vackra lampkronan i taket och den stora, stora kakelugnen. Dom gamla, stolta tapeterna. Den sköna känslan. Fina soffan. Vackra matsalbordet. Ska vi kika lite?

Det där är finsoffan och finfotöljen och Lillfotöljen som jag inte har hjärta att flytta upp på vinden. Den får minsann bo där i salen, den också.

I taket hänger något vackert, som sagt;

Lilla, söta lampkronan jag är helt kär i. Den har bott här i huset och ska så få fortsätta att göra. Vilken lycka, säger både lampa och undertecknad.

Och så den där darlingen som vi hoppas ska kunna gå att elda i till hösten. Det vore ju helt underbart. Annars är den vacker där den står, bara. 

Och så fortsätter man genom huset och ut ur salens andra in-/utgång. Går man ut där, och ångrar sig, så man står med näsan in i salen igen. Då ser det ut såhär;

Under matsalsbordet har jag gjort en hitte-på-matta. Jag har helt enkelt ingen så stor och jag vet just nu inte exakt vad jag vill ha heller. Så, jag gjorde en hitte-på genom att lägga ut en massa pastelliga, och småostryiga trasmattor, som i ett lapptäcke. 

Udda och fint. Precis så.

Och på bordet;

Duken jag loppade förra året och inte kunde drömma om skulle få hamna på matbordet i salen i det hus jag bara trodde skulle vara mitt Sommarhemma. Och ja, den gröna lappen är en prislapp som är fastsydd. Jag var för otålig för att fixa det.

Så går vi ut ur det där rummet och är plötsligt i hallen igen. Det där var salen, det.

Och idag är det onsdag! Jag sitter här och känner mig superfräsch efter morgonlöptur och dusch. Nu väntar morgonkaffekoppen. Annars? tjaa… tvättmaskinen matar på, vi är allmänt taggade på sandlådehäng och gårdsfix. Mannen har gillrat fällor överallt känns det som. Mätt ut med sträckta snören på gården, som är ooooomöjliga för hans fru att se. Det streckas och rödmarkeras för den blivande entrén. Spännande!!

Lillafrun