Det är annorlunda nu. Vi som är vana vid 64 kvadrat och inget mer och nu har det så stort att vi själva inte förstått det ännu. Titt som tätt tar jag mig en tur här på gården, bara för att och ja, helt sonika när jag behöver någonting. Som den där dagen jag kom på att Liten inte längre skulle ha sina kläder i garderoben inne i det där lillrummet, utan ge plats för linneskåpsgrejer där istället och då flytta småkläderna till en byrå. Så jag gick på jakt. 
Och fann den där uppe på vinden.
Så, där inne;
i sovrummet med den gräsgröna mattan, står en gammal skänk med klaff och tre bra lådor att fyllas med kläder i minimänniskorstorlek. Väldigt vacker, tycker jag. Och med vita rosor, ett par uuurgamla (mina) kavatsandaler, en Minimannen-fluga och en gammal spegel från när jag var barn, så är det en så vacker hörna.
Norra Drömgården, alltså. Fortfarande som en saga.
Senaste kommentarer