Fredag! 

Och en sån här bra dag gäller det att ladda upp inför, med stil. Liten intog igår kväll sin välling ute på bron, iklädd pyjamas, bland filtar och täcken och fårvällar. I tvättkorgen. Inget konstigt alls! Och med högklassig utsikt över Pappa och Farfar som jobbade med infarten. Vi njuter så av att bara kunna öppna dörren och vara ute, på en gång. Bland det bästa med att ha en alldeles egen gård!

Okej, nu kör vi som tidigare bestämt;

Jag har fiskat upp alla frågor som är obesvarade i kommentarsfältet senaste tiden, och så fick ni ju chansen häromsistens att fråga ännu något ni undrade över i frågestunden. Ni får ju såklart fråga på hela tiden, men nu kör vi ett litet svarsrace. Del ett kommer här!

•  ”Vilken by vid höga kusten bor ni i? är det nordingrå eller Kramfors eller någon omkring där? 🙂 så fint där uppe! Kram”

Svar: Det är i en liten by, ganska mittemellan det. Mitt i Höga Kusten… 😉 

• ”Låter härligt! Får man fråga hur stort huset ni köpt är? 🙂 hur många kvadrat?? kram”

Svar: Den våning som är inredd, den nedersta våningen, är på cirka 110 kvadrat boyta. Går man en trappa upp, finns det 6 meters takhöjd till att göra en, och kanske till och med en och en halv våning till av. Så huset är väldigt stort med sina nio meter upp till nock! 

• ”Hej! Tack för en världsfin blogg! Jag och min man försöker just nu blir gravida och undrar därför lite hur det var för er. ”Planerade” ni att försöka eller det bara blev? Tog det lång tid från att ni bestämt er till att ni blev gravida? Hur märkte du att du var gravid? Kände du något konstigt/annorlunda i kroppen? Massa kramar!”

Svar: Hej och all lycka till, till er! Vi hade förmånen att väldigt lätt bli gravida och det är vi så tacksamma för. Liten var efterlängtad och om man kan uttrycka sig så; planerad. Första tiden var jag hysteriskt trött… det var nog det största tecknet. Kram! 

• ”Hej! Hur kommer det sig att det blev det huset det blev? Kände ni dom förra ägarna eller hur fick ni nys om det?
  Kan du inte visa fler bilder från huset?”

Svar: Det är Svärmors förtjänst! Skämt och sido; förra våren checkade Svärmor hus åt oss, Lilla familjen, att få sommarbo i över sommaren. Vi visste att det fanns ett hus nära Svärisarna, som stod tomt. Pratade då med den rara dam som ägde gården och fick svaret Ja på frågan om att sommarbo där. Vi flyttade in och blev helt enkelt förälskade. Inte alls meningen, vi skulle ju bara sommarbo. Men drömmen har alltid varit att återvända hemåt, så det här var ju lite för bra för att vara sant! Självklart ska jag visa fler bilder på huset! 

• ”Hur tänkte ni när ni valde namn till Sixten? Var det svårt? Hade ni tagit reda innan på om det var en pojke eller flicka?”

Svar: Min Morfar hette Sixten i mellannamn. Så, det är efter honom. Ett väldigt lätt val! Vi visste inte om könet innan Liten föddes, men gissade hela vägen på en stark liten pojke och hade så rätt. 

• ”Blir du aldrig sugen på onyttiga grejer? Du verkar jämt äta så sunt..  kram & tack för en fin blogg! du verkar så härlig!!”

Svar:  All träning och som du kallar det ;sund mat, gör att mitt sötsug inte är så stort. Väldigt skönt, tycker jag. Och äter jag sockersött är det i dom flesta fall något hembakt eller en god glass. Helt enkelt sånt jag tycker är gott i sötväg. I alla lägen föredrar ju jag nybakt bröd med massa smör och ost på, framför en godispåse…  men har mamma bakat sockerkaka eller så, då äter jag så det står ut genom öronen! Och; TACK för gulliga ord!! 

• ”Men oj så mysigt det ser ut!!  Men nu för du förklara för mig hur allt hänger ihop.. Har ni köpt ett till litet hus eller hör det ihop på något sätt? Kanske har ni vunnit på lotto?  Du ser väldigt lycklig ut på alla bilder! Jag tror du är på rätt plats  Sandra..”

Svar:  Ha ha, lotto vore något! Så här är det; vi har köpt ett, på norrländska kallat, Hemman. En gård med skog och mark, stor tomt och med flera byggnader, såsom gårdhus, ladugård och så huset som vi bor i. Och dessutom ingår då den där söta lilla fäbostugan uppe på fjället. Tack för orden, vi känner oss väldigt lyckliga men fortfarande lite som att vi luras när vi säger ”det här är vårat nu”… det kommer nog ta ett bra tag att förstå.

Det var första delen, det. Nu ska vi ta fredag här! Städrace är först ut. Vi ha redan börjat, jag och min lilla hjälpreda. Jag och Liten ska tima medan pappan åker iväg och köper lite grejs inför morgondagens brobygge!

Lillafrun