Min lilla, lilla bäbis. Med persikolena kinder, oförstörda fötter och fjunigt hår som killar i näsan vid varje snusning. Min lilla, lilla bäbis. Du som ligger i min famn, klunkar mjölk och tittar på mig som om jag är den allra, allra finaste du sett.
Älskade Liten.
Nu är du ingen bäbis längre. Nu är du istället den finaste, finaste stora, lilla Minimänniskan jag vet. Med det största lilla hjärtat. Med vinden i dina lockar, med blåmärken på bena och gräs mellan tårna, är det så underbart att se dig nyfiket, tryggt och glatt traska genom livet. Dagarna i ända frågar du va ’ä ’e hä?. Du vill bara veta mer och mer.
Jag älskar att få hålla din hand i min. Men på något sätt älskar jag också när du släpper, säger kan själv och tror på dig själv. Då blir jag varm i Mammahjärtat.
Liten blir Stor. Och idag tar vi ett nytt steg i livet tillsammans. Första inskolningsdagen på Förskolan är här.
Både jag och mannen vill vara med och har, i alla fall idag, båda möjligheten. Vi ska följa vår lilla pojke tillsammans. Åh.
Senaste kommentarer