Först en förmiddag full av lagom-mycket lek här inne. Det väder vi har här i dag är lite som ett skämt; himlen är öppen och har så varit i vad som känns som en evighet. Jag har knappt stuckit näsan utanför dörren på hela dagen. Och då är jag ändå inte kinkig på väder. Liten ville förstås ut ändå, men det tyckte inte jag passade sig. Friskluft är bra, men att bli blöt i kallt regn, nix. Det här är snarare skyfall än något annat…

När vi lekt och tittat på Pippi till strumporna nästan började växa på oss, tog vi lunch och sen slocknade min prins ovaggad i vagnen ute på Verandan.

Då, satte jag mig vid köksbordet och hade en så himla god stund.Varmt, nybryggt kaffe (varmt, liksom. När händer det?) och en hög av papper jag längtat att få pyssla med till Litens rum. Jag har sparat på pysslet lite, för att längta liksom. Idag fick jag det perfekta tillfället.

Regnet smattrade mot rutan och jag började min tillverkning av

-Vimpel till Litens Lekrum. 

-Plättlätt och skitmysigt. Alla borde göra en vimpel.

Det enda du behöver ha är några pappersark, hampasnöre, en sax, en penna, några knappnålar och tejp.

Mät först ut hur lång vimpel du vill ha. Jag fäste mitt hampasnöre med några knappnålar  inne på Liten Lekrum ungefär som jag tänkt att Vimpeln skulle hänga,  och såg då hur långt som blev bra. Kapade av snöret och sen började jag min tillverkning av trianglar.

Storleken på dom gjorde jag enligt pappersregeln som var när man var liten och gick på pysselstund efter skolan; så lite spill som möjligt. Det råkade bli lagom, men gör så stora/små som du vill.

Sen bestämde jag ordningen på trianglarna, mellanrummet emellan dom (jag tog 4 centimeter) och sen tejpade jag helt sonika fast papperet på hampasnöret.

Styrde tejpmningen så att snöret hamnade lite längre ner på mitten, men precis vid hörnen ute i kanten. Klurigt och halvdåligt beskrivet, men du förstår nog.

Efter en mindre evighet av idogt, högst fokuserat arbete var jag färdig och kunde gå in i Liten Lekrum och Pysselpiffa.

Så nu är alltså hans sista hörna i rummet färdig och därmed hela hans Lekrum.

Här ser ni hans lilla ”Skolhörna”, där han kan sitta och rita och greja.

När Liten vaknade ur det sövande regnsmattret efter nästan fyra timmar (!), och fick se sitt rum så utbrast han:

 Men, va ä de dä?

 Men, titta! 

OUUJ!

…Jag väljer att ta det som ett bra betyg.

En torsdag som inte blev som vi tänkt oss, men som blev småmysig i alla fall.

Och ni! -Liten hälsar tack för alla krya på!.  <3

Lillafrun