God morgon!

Idag är det Alla Helgons Dag och jag har mina älskade Far- och Morföräldrar i tanken. Tänk vilken lycka att jag hann ha dom i mitt liv så pass länge, trots att jag ju själv är en supersladdis och kom till världen en drös år senare än alla mina systrar. Jag fick lära mig så mycket av dom där människorna. Sånt som jag bär med mig, varje dag. 

Idag vaknar vi i Storsängen alla tre. Liten måste ha flugit över till oss i natt eller i morse någon gång. Eller så har någon av hans halvsovande päron burit över honom (så kan det vara…!). Nu ligger grahamsgrynsgröten i magarna och vi är redo att ge oss ut på en långpromenad tillsammans. Det är sol och vackert, men jag känner mig lite småloj (är det ens ett ord? smådeppig liksom..) och tycker att det är halvroligt att M ska åka iväg efter att vi varit ute tillsammans och sen iväg på uppdrag långt bort.

Och så är ju faktiskt den här dagen lite sorgsen, tycker jag. Om än vacker.

Lillafrun