Jag erkänner, det är inte min starkaste sida.
Att visa sig svag, menar jag. Känner jag mig någon gång nere och svag, då kickar min egen-pepp in och det ska mycket till innan jag liksom accepterar och bara tillåter mig själv att faktiskt känna efter. Men jag tycker också att det är fint, och en styrka, att även kunna visa sig svag. Och ert mottagande till mina många, många ord igår kväll gör att jag suckar och pustar ut och också känner att åh, vad skönt. det är fler som har det likadant. och det är inte så konstigt att man blir slut ibland. det är helt okej, liksom.
Igår var en skön dag, ändå. Jag kommer alltid hem från jobbigt mitt i Litens sovtid på torsdagarna, så då ringer Förskolan mig när han har vaknat istället för att jag ska hämta han och han vaknar hemma och inte förstår någonting. När jag då kom hem igår hade M precis tänkt träna innan han sedan skulle ge sig iväg på veckans sista borta-tripp. Jag hakade på honom och sedan gick jag till Förskolan och hämtade hem min lillvän som då hade vaknat. Vi gick en promenad i det vackra, vackra frostvädret. Sen hade vi bara världens lugnaste kväll, Liten och jag.
Den här fredagen vaknar jag och Liten bredvid varandra i storsängen. Vi gick och la oss 19.15 igår…. och har sovit i tolv timmar. 
Vi har mysmorgon med frukost och julmusikpremiär och så hänger vi inne i Litens Lekrum och där blir man serverad på en och sju kaffekoppar och sådär. Vi längtar också efter pappan som bestämt sig för att komma hem några timmar mitt på dagen idag, för att vara med oss. Han är borta ikväll igen, men imorn är det helg och bara helg. Åh.
Jag försöker att inte göra någon det-här-vill-jag-hinna-idag-lista för dagen, såna som jag vanligtvis älskar. Men, jag orkar inte det idag. Tar bara dagen som den kommer och det enda vi nu bestämt oss för att göra, är att klä på oss och gå ut i kylan och ge fåglarna mat. Dom ser småfrusna och hungriga ut!
Tack igen för era ord. <3
Fina du! Tack att du vågar dela med dig. Hoppas du får en vilsam helg att hämta krafterna på. Kram <3
Fina Ia!
Tack för orden. Jag är ju allt som oftast väldigt positiv och glad, men jag vill också visa att det inte är hela jag. Jag kan även känna såhär.
Tack snälla, igen. Ha en fin helg, du med! KRAM till dig <3
Ack ack.. det känns igen.
Men så fint av dig att dela med dig, för du utstrålar ju alltid glädje och posititivet. Så det är sunt och helt normalt hjärtat.
Tack för att du vågar öppna för de sidorna med.
Varm kram,
Anna
Så skönt att höra, att jag inte är ensam. <3
Jag är precis så där, allt som oftast. Glad och positiv. Men vi är ju bara människor, eller hur?
Jag är en riktig känslomänniska och kan verkligen både vara lika glad som ledsen. Det är väl bara det att det är så mycket enklare att skriva att man är glad än ledsen.
KRAM till dig och tack för orden. Och ha nu en så skön helg, fina du!