Att ha det så nära.

Där ute på trappen står Pelargonträdet, som mannen säger.

Nyplanterad i en stor, stor zinkkittel. Här inne yrar vi runt och försöker få fatt i en måndagmorgon. En sista, sista veckostart innan vi alla tre checkar ut för Sommarlov. Det är så nära nu, det där så efterlängtade Sommarlovet. Lite efterarbete för Frökenmorsan, Uppdrag för M och Rolig lek för den där Minimannen med så mycket energi att man får krulligt hår, oavsett om man inte har den minsta antydan till liv och rörelse på hjässan i vanliga fall.

Så, vi drar iväg ut genom dörren och hoppas på en bra dag!

Önskar er detsamma!

Lillafrun