Hej. Det är Juniflickan! 

Jag är på Gotland! På den där Gården som är min Farfars. Det är jätteskönt här, faktiskt. 

Jag tycker det är allra skönast i skuggan. Storebror också. Så vi brukar ligga och mysa såhär. Han är så snäll mot mig, Storebror Sisten. Säger högfärdigt, likt en farbror; ”Li-i-lle vän” när han pussar, kramar eller håller om mig.

Jag är fem veckor idag och bara växer och växer. Mamma och Pappa är så himla. himla tacksamma för det. 

Förresten. På tal om mamma, så har hon pratat med Mjölkstockningsproffs idag och det verkar inte alls som att det var det som var kruxet igår. Fine, det blev ömt efter att hon hade legat på mage länge med överfulla tuttar. Men inte hårt, rött, svullet eller stockat. Och det är ju inte första gången hon hamnat på mage i sömnen sådär. Om hon tänkte efter, snurrmamma. Och sen, fanns det liksom inget symptom överhuvudtaget på någon stockning, jag har ju ätit på precis som vanligt hela tiden. Det som gjorde att mamma trodde att det var  Stockning, var att hon la ihop det där lite blåmärkesömma, med hög feber och ond kropp. Men tänker hon ett varv till så drack och åt hon inte som hon borde igår, ammade i vanlig ordning och var i steksol hela dagen. Plus alla dom där solstekiga löpturerna hon plötsligt börjat med som gett galen träningsvärk. Kraftigt solsting och en lite småchockad kropp låter alltså rimligare. Idag har hon varit duktig och försökt komma ihåg sig själv lite också… och resultatet är förstås motsatsen från igår.

Hurra! 

(Mamma hälsar tacktacktack för att ni är så gulliga med så mycket omtanke. Hon kände sig lite dum när hon ”konstaterat” stockning och ni börjat ge tips… som ju inte alls behövdes. Förlåt hälsar hon. Och kram och tack!”)

Nu har vi precis kommit hem från stranden.

Storebror sover en alldeles för sen eftermiddagslur och kommer säkert hålla låda till sent ikväll. Han är bra på sånt måste jag säga. Hålla låda alltså. Pappa springer vägen hem från stranden. Mamma fick sig en lagom långpromenad i skogen tidigare. Det får tusan räcka för idag. Nån måtta får det vara, trots att det är hur roligt som helst att springa igen. Och jag? Jag njuter av sommaren…

Förresten.  I morse flinade jag till mamma och pappa så att dom kolavippade av kärlek.

Hejdå!

/Juni