Regnet faller för andra dagen i rad. Välbehövligt. Lite småmysigt. Och lite sollängtigt.

Jag tjavar över gården med böckarna på. Jo det heter så, gummistövlar alltså. Det vet väl alla!? Böckar har det hetat, sen cirka 1991, när jag var ett år och började forma ord.

Går in i Gårdhuset med en liten svans av ungar efter mig. Dom börjar leka med ens och jag gräver i en kartong med bortstuvat linne. Till min stora, stora lycka, finner jag precis vad jag söker. Utan att egentligen ha vetat vad jag letat efter.. ”nånting smått och välordat”…

”Rikedom är att kunna ge utan att vänta något åter”

Tada! Så ofantligt söt liten bonad. Med så himla kloka ord, eller hur? Broderad av älskad MammaMormor.

Den blir perfekt där i Lekstugan till småungarna. Nu är det mest bara lite piff kvar som ni ser. Och lite listmålning, förstås. Det kan bli bra det där, eller vad tror ni?

Må gott i söndagkvällen så hörs vi imorn igen!

Emmeli