Här står Bertil vid vad som hittills varit vår enda lilla odlingstäppa. Men i år kände vi att ”nä nu kör vi, utökar, experimenterar och provar, helt enkelt…”. I den gamla lilla odlingastäppan är nu bara örter och våra tomater som Lillebror sköter om så fint. Perfekt mot varma söderväggen av Gårdshuset.

Så visa nu då, nån gång, vad ni håller på med där ute på första delen av er åkermark!?, kanske du tänker. Självklart!

Det här var i slutet av maj när bäddarna var precis färdiga och nytäckta med gammalt hösilage och gångarna strösslade med finfin bark.

Hela processen, hur vi byggt våra bäddar, börjat med bös, följt av hästskit, matjord osv.. det kan ni läsa och se HÄR.

Nånstans här önskade jag, förutom två portaler vid var gavelände, ett staket av något slag runtom.. och jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna den där hutlöst hjärtevarma och väldigt händiga skäggige mannen.. för i ett kick, så såg det plötsligt ut såhär;

M hade hittat åt ett gammalt, gammalt staket inne i lagården. Som vi absolut tror har varit kring något liknande, typ en köksträdgård, för längesedan. Det fanns staket till nästan hela gavlarna. Även stomme till långsidorna men där behövdes nya staketpinnar makas och det gjorde Byggmästaren en kvick eftermiddag i sitt snickeri. ”så, nu har jag gjort 150 nya spjäler som sitter på plats, nu behövs det bara målas!”, sa han. Till höger i bild fanns grinden kvar, som ni ser. Men till vänster, sattes nya gångjärn och plötsligt hade vi en dubbel, så trevligt eller hur?

För att få nya delarna av staketet att stila med det gamla, målades först ett varv med svart falufärg, väääldigt utspädd. Följt av ett vääldigt utspätt varv med röd falufärg. Även där, ett experiment.. kanske ids vi inte måla dessa två varv på det som är kvar att målas, kanske blev det gott nog att blaska på med röd falufärg på en gång… vi testar oss fram, i vanlig ordning.

Men oh som jag är lycklig över detta, här är alltså ett gammalt, gammalt staket.. som troligt använts för längesedan, precis som vi använder det nu. Hur häftigt är inte det!?

Att få ge livet åter till en gammal gård som en gång varit full med liv och sedan trappats av, av livets gång förstås.. och nu får vi chans att väcka den åter, igen.. puh, svindlande!

Vi har roligt där vi håller på och det är ju det viktigaste, eller hur? ”Å hugaligen vad ni drar på er, så mycket gööra!”, säger någon… som uppenbarligen inte aaalls förstått vad som är drömlivet för oss. Så himla skönt. Att vi får skapa var våra liv, allt vi bara kan, eller hur? Vi skulle ju aldrig hålla på så mycket om det inte vore för att vi mådde bra av det, ÄLSKADE det…

Nu var det dags att börja flytta in med all småplant här. Alltsammans som jag och barnen kämpat med under våren där uppe i odlingsrummet. Frösådda dahlior, zinnior, rosenskära, slöjsilja, astrar och gudvetallt.

På toppen av bäddarna strösslades ett lager fin planteringsjord.

Det är som att hålla i en liten bäbis, på ett sätt. Den där lilla plantan som drivits upp från ett litet, litet frö och som nu ska flytta ut i stora jorden. Men hej vad det gick och som alla blommor trivts från start! KUL!

En himla massa fröpåsar hade vi där i turkosa plåtburken också..

Jag blandar blommor och ätbart. I en bädd, där omringas ringblommor av spenat och sallad. I en annan bädd gror rädisor i mitten, omringade av blåklint och vallmo. Hoppas att det ska bli fint och gott!

Oh, vad vi har sått. Och sått. Och planterat. Och planterat. Vi tyckte att vi tagit till med plats..

• 

• 

Men förutom potatisland så behövdes också ytterligare ett trädgårdsland. Där samsas palsternacka, kålrot, morötter i massor, rödbetor, dill, lök och lite blommor.

”Oj, vad vi kommer att få vattna”, konstaterade vi…. varpå ”Bonden Blom”, aka Den skäggige, kom på en idé;

I hela köksträdgården lirkades gammal avdankad vattenslang ut, ringlandes genom alla bäddarna.. och så nålades slangen och plötsligt hade vi ett perfekt litet drippdroppregn över hela alltet.. oh så fräsigt! Bevattningssystem by Bonden Blom.

… äta, jobba, greja, sova.. repeat. Lajvet på en pinne, ju! Och äntligen var nu, ja bara för några dagar sedan, den där fröfyllda plåtburken tom på frön och enbart fylld med tomma fröpåsar. Yes!

• 

• 

Det växer och växer. Idag lyfte jag på fiberduken och se (vänster i bild) vad rädisorna växt.. dom kommer vi hinna skörda innan vallmon och blåklinten behöver platsen.

• 

• 

I vissa av blomsterbäddarna blommar det redan!

Längst staketets utsida växer luktärterna. På insidan, i dom första bäddarna, får massor av sockerärter breda ut sig och det är något som barnen längtar allra mest efter. I bäddarna längst bort i bild, växer bönor av olika slag. Och något jag hoppas innerligt på, är att dom två stackars plantorna som vi inte råkat bryta av, med zucchini,… att dom ska ge skörd. Det vore fräsigt! Men maken till sköra plantor… vi hade fem frön, samtliga grodde fint, men tre är avbrutna och endast två lever.. med nöd och näppe. Nåväl..

Jag längtar efter att plocka blomsterbuntar. Men tycker att det känns som en väldigt skön tid nu, när allt är i jorden och en tid av ”bara” vattning, näringsgivande och ompysslande väntar.. vilsamt liksom. Sen tusan ska här njutas blomsterbuketter i massor! Hoppas jag!

Denna synen ovan fick jag när jag satt och gungade med Lillebror idag mitt i dagen.. fick nypa mig i armen. Så vackert. Lillungen bredvid, ljudet av storasyskonen som lekte med grannungarna, allt det gröna, köksträdgården som känns som en liten oas för oss och så djuren, betandes och busandes… vår plats på jorden.

Och ja, såhär ser vår odling 2021 ut, alldeles precis just nu, denna vackra, ljumma junikväll..

…Köksträdgård, blomsterbäddar, potatis- och trädgårdsland! … och vi vette katten vad det blir utav hela alltet, men något vi vet, är att ”det är resan som är målet” och vi har så förbenat härligt där ute, så redan nu känner vi oss som vinnare.. sen vore det ju fasligt festligt om vi skulle få skörda också, förstås! Ni får hänga med och se hur det går för oss!

Emmeli