Så fort löven fallit, kommer senhöstens blyertsgråa färgpalett med ens.

Och jag tänker sluka hösten med hull och hår.

Omfamna.

Jobba med. Inte emot.

Plockar undan. Stuvar bort. Skalar ner. Varvar ner.

Sover mer. Andas långsammare. Hinner landa, tänka, fundera.

Gröna salladen? Uuäh. Ge mig gräddig pasta och långputtrad gryta. Är mjölken slut tar jag en skvätt grädde till gröten. Sådetså.

Oktober närmar sig sitt slut och naturen säger oss nånting. Jag tror att det är meningen, att vi ska lyssna.

Det är inte meningen att vi ska hålla samma tempo och iver, året om. Tror jag. Möter du mig i maj och jag är den som inte förstår att sömn behövs så väldigt, den som bara vill äta grönsallad osv.. nu? Ja men låt mig bara gå i ide.

Känner du igen dig?

Norpar med mig lite enris under barnvagnspromenaden. Låter det samsas med vattniga men väldigt röda falläpplen, tillsammans med lite mossa och ljung. I sin enkelhet, så fint där på bron.

Dimman dansar över åkern.

Oktober närmar sig sitt slut och naturen säger oss nånting. Jag tror att det är meningen, att vi ska lyssna.

Var sak har sin tid. Var tid har sin charm.

Ta hand om er <3

Emmeli