År 2022 lider mot sitt slut..

Och det är dags att blicka tillbaka lite, innan vi blickar framåt.. mot det där nya, orörda som vi inte har en aning om vad det ska innehålla, innebära.. var det skall ta oss. Känslan av nystart, den känns god. Jag tänker tro på ett så gott 2023 det bara är möjligt.

Året som gått…

Januari.

Årets första månad, började som en levande mardröm.

Lill-Olof, 11 veckor gammal, blev så sjuk i konstaterad RS. Han föll livlös i vår famn här hemma i köket den allra första januaridagen och dom sekundrarna, när vi inte visste om vi höll på att mista honom, gick något sönder inom mig. En oro jag aldrig tidigare upplevt. Den lilla människan, repade sig sådär sagolikt väl efter några dagar med finaste sortens sjukhusvård. Tacksamhet enorm. När vi väl började slappna av, visade det sig hur mammans superkrafter, som redan hade börjat sina pga en höst med energisugande omständigheter, var på botten..ordentligt.

Yrseln kom.. huvudvärken.. det höga blodtrycket.. NÖDBROMS, skrev den ena storasystern.. och så fick det bli. Med fyra barn förstår ni att det inte var så lätt, att jonglera en ”smått utmattad hemmamor”.. men det gick. Vi tog ringklockorna på allvar. Plötsligt började jag orka lyfta blicken igen, blev fortfarande väldigt lätt stressad/rädd om det var något.. Men ljuset kom sakta åter, vi åkte skridskor nere på byn, gräddade våfflor ute på gården, hästarna visade vägen och fåglarna började kvittra igen.. 

Februari.

Solen börjar värma och vi tankar all februarienergi vi kan få.

-Vi får alla covid. Igen. Men det klarar vi väl. Känns som en baggis i jämförelse med RS:helvetet. Vi får njuta magisk vårvinter, jag tankar kraft hos hästarna och blundar så ofta jag kan mot februarisolen. Den skäggige jobbar febrilt med första tagen mot den nya värmesystemet och nya badrummet. Världen? Den känns oviss och eländig..

mars.

Kanske livets mest ångestfyllda månad.

-Det fruktansvärda kriget. Skyller allt på det. Men mitt i allt, sa jag åt mig själv på skarpen.. att VI faktiskt inte är i krig. Det är inte synd om oss ett endaste dugg. Det är synd om och oroligt för människorna som är mitt ibland eländet. Men här, ska inte en massa onödig energi sippras ut på att känna sig alldeles lamslagen av oro. Sådetså. Gör vettiga saker istället, Emmeli. Så det fortsattes att skicka slantar till behövande.. och efterskick gjordes av för många fröpåsar. Det dundrades ner tomatfrön och första blomsterfröerna. Vi firade födelsedag och hade barnkalas med skoteråkning och ponnyridning där vi dukade upp med höbalar som sittplatser. Motionerade hästar och mötte älskade vårtecken… som barbacke och doft av lera.

april.

April kom med känslan av hopp,

– Odlingsbestyr.Så firades det påsk, för oss själva då magsjukan härjade i kring. Den lilla påskharen blir 6 månader och fullkomligt älskar det där nya påfundet i smygvåriga livet; att få gunga! .. mamman, hon njöt av att vara igång med löpningen igen efter fjärde barnafödseln.

maj.

En utav årets mest hektiska månader, maj..

-Så energisk. Så innehållsrik. Med vårbruk. Lite föör mycket jobb. Lite föör mycket plant. Lite föör mycket skit i hästhagen. Vi hade dop för Lillminsting också och sjöng hans alldeles egna låt för honom. En stund jag aldrig glömmer. Och under fredagseftermiddagarna var på bönhuset och kompade byns lilla barnkör, jag och den skäggige. Det bakades bullar, vi blev plötsligt med Pettson-och-Findus-växthus… och plötsligt var det sista söndagen i månaden och med hela barnaskaran nära, nära, kunde jag inte få en vackrare morsdagspresent. Kanske var det nånstans här vi började landa på riktigt, i att vara en familj om sex personer.

juni.

Vi möter årets första sommarmånad.

Och energin fortsatte att bara spruta ut. Mycket av sig självt. Men långt ifrån alltid. Jag minns med värme dom ljuvliga små stunderna med barnen när vi sådde i landen. När vi fick sommarlov. Junibarnens födelsedagar. Dagen vi satte pärer tillsammans med mamma och pappa… än fast jag hade, tillsammans med bäbisen, spenderat natten på akuten efter ett ormbett (orkar knappt minnas detta.. ”kunde vi inte bara få det lite lugnt från sjukdomar och krångel nu!?”, tänkte vi då).. Midsommarafton var så vacker och vi tog med oss gräddtårtan upp till fjället och fäbovallen… junimånaden avslutades med årets första slåtter…. samtidigt som 4-åringen insjuknade i den elakaste varianten av magvirus som vi någonsin mött.

juli.

Julimånaden..

-önskar att jag kunde säga, ”och efter att 4-åringen blivit frisk från sin 8 (!!!) dagar långa magsjuka, som innebar dygnet-runt-passning med vätska, två sjukhusbesök osv… såå fick vi vara friska hela månaden…”. Men icke! Dock fick vi en liten paus att hämta andan.. Som stunden där på trappen.. bredvid han jag älskar mest på jorden.. dom där nu riktigt slitna småttingföräldrarna som firade tioårig bröllopsdag mitt i allt. Och så åkte vi till Gotland. Tillsammans med vänner och familj. Mellanlandade i huvudstaden och syster-mostrar på väg hem. Och den resan, var själamagi. Fest var det också, dagen vi tog in hö tillsammans med vänner och familj och gården kokade av liv. Månaden avslutades tyvärr med det HÄR. …. tårarna rinner längs kinderna på denna mor när jag tänker på det..

augusti.

Och nu blir jag tårögd, av lycka istället!

-Hela augusti var som enda lång kram till oss hela familjen. Vi fokuserade allt på att ”ta igen oss”. Bokade av både måsten och roligheter. Och ägnade oss åt ”Projekt komma på fötter igen”. Alla var nu friska. Vi återhämtade oss i hallonskogen där vi plockade mängder av både hallon och blåbär, bara vi och också tillsammans med vännerna. Vi hade hemma-spa. Storebrorsorna målade staketet till köksträdgården och det blev så himla fint. Jag började känna igen mig själv igen, orkade åka och bada själv med hela ligan, gång efter annan. Njöt ofantligt av alla blommor, styrde ut buketter till vägen när andan föll på och ni ”grabbade och swishade”. Njöt av Augustiljuset. När Fjödur barn mig på tur. … sommarlovet var långt och skolan drog inte igång förrän alldeles i slutet av månaden. Vi fick verkligen njuta i kapp av sommaren. Hemmabarnet J lämnade hemmalivet och började förskoleklass. Aj mitt mammahjärta.

september.

Nu var det september,

– frosten nöp tidigt. Men inte så hårt, så vi kunde skörda i massor, vecka efter vecka, vecka efter vecka. Vi landade i nya vardagslivet, äppelmustade och äppelmosade i massor. Och förenade nytta med nöje, ljuvliga skogsutflykten som också blev till bilder för Naturkompaniet.. ett utav alla årets samarbeten. Jag låtsades ta en dusch i nya badrummet också.. men än om vi jobbat där så mycket vi kunnat, så har det gått i snigelfart. Renoveringstiden åts istället upp av min arbetstid, vilket är en lycka i sig förstås. Att få ha mitt egna lilla hörn av internet där ni hänger med oss, skriva och bilda och jobba tillsammans med noga utvalda samarbetspartners, så tacksam för det. Övrig tid, har vi ägnat dom viktigaste små människorna vi vet, dom är vår prio ett i alla lägen.

oktober.

Kort och gott sagt om oktober,

-vi var bara så omåttligt tacksamma över att känna hur vi, efter ett år av ”släcka bränder”-känsla, fick slappna av. Hösten var varm och vi ammemyste mot husväggen, jag och lillminsting, på min födelsedag. Vi dansade vals över badrumsgolvet som den skäggige och jag flytspacklade tillsammans en utav lediga fredagarna. Vi gjorde vintertidstjusigt i matrummet. Firade vår älskade Lillminsting på hans ettårsdag. Beundrade den sagolika dimman och höstens första norrsken.

november.

Nu var årets näst sista månad här,

Vi jobbade på, på många fronter, samtidigt. Klappande på varandras kinder ömt och teamade ihop oss. Det är ”inte bara” att få hela Drömgårdslivet att rulla. Energin kändes som en skör balansgång och vi tog det hela på allvar.

Guldstunder. Som när vi fyllde hemmet med älskade för paltfest på höstlovet. Tankade kraft ute bland hästpojkarna.. som ena veckan stod i gul höstsol.. men dagarna senare, fick hemmet förvandlat till ett vinterhem, då snön kom. Vi bestämde oss också för att möta adventstiden mjukt. Att vägra stressa för oviktigheter och bara bara satsa på mys, enkla medel för adventsstämning och låta livet styra helt och hållet. Vinnande koncept.

december.

Årets allra sista månad, december, är här!

-Ett enda virrvarr av julpyssel, hästande och grävande kring gården för att ”Projekt byta värmesystem och bygga badrum” skulle kunna fortgå. Adventstiden, på det sätt vi bara kunnat drömma om. Där fokus varit på att må gott tillsammans, passa på att passa av så mycket vi kan, fylla själarna med saffransdoftande lekdejter, ta med fika till ålderdomshemmet och gamla familjevännen där. Baka och sjunga julsånger på bönhuset med barnen. Slå in framkallade foton i julklappar. Baka pepparkakor och leka ute i snön med barnen. Och på toppen av allt få njuta jul och jullov tillsammans… där all snö och dom kalla graderna sannerligen bidragit till den gemytliga jullovs-känslan.

Året började milt sagt trevande.. månad efter månad fick vi ge oss den på att hålla fokus på det positiva.. livet kändes många gånger övermäktigt. Så evinnerligt lyxig känsla nu, att få avsluta året på detta vis. Med gott hopp och mod, inför det nya året. <3

Bring it on, 2023! Vi är redo!

Och till alla er som följer oss… den här småflummiga, hjärtat-följande skaran människor som är helt vanliga homo sapiens sapiens, levande på en gammal gård i norr, med övertygelsen om att varje dag, är en gåva. Ni! TACK för att ni följer, peppar, hjärtar. Vi önskar Er ett gott slut på 2022 och ett….

GOTT NYTT ÅR!


Emmeli

G-VMBJT57ZE4