Jaha, är du här nu? ,tänkte jag härom morgonen, i andetaget jag nästan inte fick åt mig.
–Februari, ja. Tänkte jag sedan. Med allt vad det innebär. Februariblå himmel, vårvinterviskningar, årets första dagsmeja.. och ljuset som återvänder, dag för dag. Ja, ljuset.. det underbara, hoppfulla, obarhärtiga, ångestframkallande ljuset!
–INTE NU, INTE ÄN, LÅT MIG SOVA LITE TILL , skriker min själ när vi kommit några dagar in i denna månad. Ljuset bara vräker sig på, utan att knacka först.
Men jag kan det här nu. Jag har lärt mig, hur min kropp fungerar. Befrielsen är total. För fem år sedan fick jag fullkomlig panik av känslan. Det fanns ingenting att ha ångest för och ändå värkte bröstet, PANIK. Men nu vet jag mer. Som livet och världen i stort ser ut nu, kan jag känna ångest ofta, det finns mycket som gör en mörkrädd. Men den oron, är något annat. Det här, handlar om kemi, som uppstår på samma sätt, mer och mindre, varje övergång från vinter till vårvinter.
Jag tar min skaviga känsla…. och välkomnar den, med varm famn. Jo, det är sant! Det är bara att acceptera och ”omfamna skiten”, så blir det bra till slut.
-”Ja, ja, se så.. kom du lilla vårvinterångest!”, säger jag. Det låter enkelt, men det är det förstås inte. Februarimorgnarna som börjar såhär, gäller det att stålsätta mig. Kliva ur den varma kokongen av täcken och ungar, sätta en fot om den andra.
Mina bästa knep för att sjasa iväg ångesten;
(hjälper och lindrar vid såväl ”verklig oro” som vid mer ”oförklarlig ångest”)
- Jobba med. Inte emot. Att streta emot gör bara känslan än värre, jag lovar, jag har provat det också. Men att bara låta ångesten komma , utan att för den skull låta den äta upp mig, är mitt bästa knep. Ju mer jag accepterar skavet, desto snabbare släpper känslan.
- Öppna ytterdörren och dra några riktigt djupa andetag, bara det ger en sån pyssla om mig själv-känsla
- Träna! .. ja, jag lovprisar träning, alltid.
- Vara extra noga med bra mat och riktigt med sömn.
- Göra något jag tycker om och mår bra utav. Det kan handla om att gå ut och ta hand om djuren. Eller att helt kravlöst bara vara ute med barnen. Ute är bäst. Leka tillsammans utan plan, bara vara ute i friska luften.
- Prata med en hjärtemänniska. Att bara berätta om skoskavet, kan ge distans.
Ännu ett knep, är helt enkelt, att hitta sina alldeles egna knep. Här ovan har du mina. Hitta dina knep. <3
…
Jag tänker också mycket på att balansera dagarna väl, likt alltid men kanske ännu mer nu. Balansera energin, menar jag. För kroppen är liksom både pigg och trött på samma gång denna tiden på året, förstår du hur jag menar?.. Man vill en hel massa saker och ljuset gör absolut att vi börjar orka mer och mer, men såhär alldeles i början av återvändandet, är det så lätt att tuta i sig själv att man är piggare än man är.
– Med min energi tänker jag såhär; Göra av med. Fylla på. Göra av med. Fylla på. Inte ”göra av med, göra av med, göra av med… fylla på”. Som det sistnämnda, fungerar det finfint från maj och framåt. Men inte nu. Balansera mera! Vårda mig ömt.
Säger till mig själv att det ju inte alls är så konstigt egentligen, att få en släng skoskav i själen just precis nu på året..
Det bitterljuva i att behöva vakna, efter en lång vinter. Det måste få ta sin tid. Bara för att ljuset vräker sig på oss och energier i kroppen som varit vilande, nu börjar vakna till liv.. får vi ändå ha med oss, att vintern har varit lång, mörkret har tarvat vårt allt för att mäkta med. Det är så motsägelsefullt att tro annat än att vi behöver få sträcka på oss, lite varsamt.
Jag vet att jag inte är det minsta skyldig någon att skriva och berätta det här, men det är så viktigt för mig att visa livets alla nyanser. Ingen är någonsin ensam. Så till dig som möjligt känner ett uns av den känsla jag beskriver (nu eller precis vilken dag som helst på året), vill jag bara säga; ta det lugnt min vän, ångest är inte farligt, det är kemi i din kropp, en känsla av ett alarm, som är falskt. Vi välkomnar skiten och tar kommandot.
…
Berätta gärna, kanske har du något sjasa-iväg-skoskav-i-själen-knep som du vill dela med dig av? <3
…
Jag tänkte på en sak när jag var ute idag och solen värmde lätt och fick mig att vilja skida långt långt men kroppen inte alls kändes pigg. Har läst att det tar tre cykler innan en förändring till det positiva visar sig i våra hormoner. D-vitaminet är ju jätteviktigt för våra kvinnliga hormoner och vi får det från solen. Så även om vi mentalt får energi av att få mer sol direkt, så borde det ju ta tre cykler innan det påverkar oss positivt hormonellt! Det kanske också gör att kroppen inte hänger på det hjärnan vill direkt så här tidigt på våren. Bara en tanke 😊🌞
Otrooligt intressant tanke!! Tack för den, Elin! Ta hand om dig och fin fredag till dig <3
Det är så sant det du skriver. Jag känner likadant många dagar, och andra dagar så känns det som jag fått livet tillbaka efter alla mörka månader. Det är som om hjärnan inte hänger med nu riktigt, samtidigt som dom yttre förväntningarna finns att nu ska vi vara glada och pigga när ljuset återkommer. Jag tänker ofta på barnen. Finns sådana här känslor hos dom oxå, eller är det bara hos vuxna? Jag lever själv och hinner och har tid att fundera mycket. På gott och ont.
Så väl beskrivet av dig, precis så känner jag också! Det kan pendla under en och samma dag också känner jag. Jag tror absolut att barnen också känner av det här! Så fint att du funderar, förstår också vad du menar ”på gott OCH ont”.. jag har också mycket tid att fundera och jag älskar det, men vet du! Ibland får man unna sig ”analysfri tid”, då trycker jag på pausknappen, bestämt, och säger åt mig själv att ”nä du Emmeli, nu är inte tid för med funderande, analysfri tid nu!”. KRAM!
Vilket bra inlägg, jag insåg att jag har egna knep för februari jag inte ens tänkt på, som jag tänkte dela nu ifall det kanske kan hjälpa nån annan. Vi har barn på fsk o skola, och varje år tänker jag, ”nä usch nu börjar snart vabruari igen”, och sen varje dag i februari som alla i familjen klarat sig friska känns som en ynnest. Sen så börjar ju fastan i februari, och den är som jag tänker till för att byta en lite sämre vana mot en lite bättre (tex byt kvällstv mot bibelpodd) och då pysslar man ju om sig själv, på det viset knaprar jag mig genom februari dag för dag.
Tack, för så himla fina tankesätt och tips! .. jag har aldrig fastat, men blev otroligt inspirerad nu.. ska lura på vad jag ska fasta från..