Det vill inte säga lite.

Idag är det fin-onsdag.

Vad det innebär?

Jo. Att vi är samlade hela gänget, för en mysdag, bara vi. Och jobb och måsten och sånt, är så långt borta att vi inte ens tänker ett pillimick på det. Mannen har lovat ledig dag idag, och jag och Liten njuter av att få ha den bästa mannen vi vet, näranära. Det enda vi tänker på är om vi ska ut på solig långpromenad nu, eller om en stund. Om vi är hungriga och behöver äta eller om vi ska somna om en stund till, i den där storsängen som just nu fullkomligt badar i sol.

Vi tar dagen som den kommer.

Morotsbröd och ägg och mammas jordgubbssylt och godjuice och det där kaffet och ja… frukost, tillsammans med älskade mannen och en pastellkung som sitter i babysittern och lyssnar på Blinka lilla stjärna där… och får massage i ryggen. Fin-onsdag.

Den där goda kaffekoppen (nummer två) av nymalda bönor står och väntar. Kaffe alltså. Aaaaldrig har det varit så gott som nu. Jag sörplar fortare än mannen. Och det, det vill inte säga lite.

MÅ SÅ GOTT IDAG!

Kram/lillafrun