Och där satte jag mig på häcken, ja.
När mannen pussade mig hejdå idag så sa han ta inte ihjäl dig idag nu då! och jag svarade i vanlig ordning Nejdå, det är lugnt!
Men, den där samma-lika-visan, den har spelats idag också. Jamen. Det var helt enkelt för många saker jag ville få gjorda innan vi drar iväg söderut, att det liksom inte har gått att ta det sådär jättepiano. Men den supermegasnabba, stjärtvärksframkallande promenaden i morse och stunden ute på baltanen, med den där puddingen som jag inte kan få nog av, gav mig energi att ta mig i mål. För ja, nu är jag äntligen i mål.
Vi har landat i det där havet av täcken och kuddar, jag och Liten. Han sover som en prins och jag sitter och bara ser på. Han äär så vacker. Jag får inte nog.
En del utav strykhögen som blåstes bort. Fin tyckte jag.
Liten under eftermiddagsluren. Den där handen alltså. Jag älskar att hålla den i min.
Jag gillar pastellkungens pastelliga pyjamashög som han packat ner i resväskan.
Och lyan skiner, minsann. Mina knän är fint röda och det doftar liljekonvalj. Precis som jag vill ha det.
Ja, dagens långa lista är avprickad och jag orkar inte ens rabbla upp allt. Redo för äventyr är vi i alla fall. Åh, vad jag längtar till imorn!
Senaste kommentarer