Åh vilken mysig kväll vi hade igår.

(Världens bästa J, min äskade systerdotter, är en hejjare på att fotografera. <3)

Men allt det där tar vi en annan gång. Nu kör vi svaren till frågorna. Del 1. Det är så många frågor att jag delar upp det hela. Vi kör.

1. Hur började ditt intresse (din passion?) för träning? har du alltid tränat/sportat även som barn eller har det kommit i vuxenålder?

– Jag kan nog helt och hållet ”skylla på”/TACKA pappa för det intresset. Han har allllltid hållit på och tränat och grejat. Cyklat, sprungit, åkt skidor, paddlat, gymmat och så vidare. Att vara fysisk och röra på sig har alltid funnits som en naturlig del. Sen har jag alltid älskat idrotten i skolan, men mer än så, förrutom lite skidträning och maaassa hästande, har jag inte, fokuserat, tränat i yngre ålder. Det intresset vaknade nog lite lätt på högstadiet, med en del löpning och lätt styrketräninig. Men min passion, som du skriver, den har nog funnits där dom senaste 5-6 åren. Ju mer jag lär mig, desto roligare tycker jag att det är. Och att ha ett sånt här intresse tillsammans med den man lever med, är helt och hållet underbart. Att sticka ut och springa tillsammans eller kämpa med varandra genom ett tufft styrkepass, det är bland det mest romantiska jag vet!

2. Vad är dina och Ms största gemensamma drag/saker?

– Personlighetsmässigt, så är vi rätt olika. Jag är yvig och hispig och M är lugnare än en spegelblank sjö. Vi kompletterar varandra. Våra grundvärderingar, gällande livet är lika. Vi tänker lika och behöver oftast inte säga så mycket till varandra, för att den andre ska förstå. Sen är vi ju från Norrland båda två, kommer ifrån i princip samma ställe. Vi älskar livet på landet, att leva i friheten här och ha naturen intill husknuten. Som intressen har vi bland annat musik och träning som gemensamma. Och vi älskar att grejja i hemmet tillsammans och att sitta och drömma om framtiden. Likheter emellan oss är att vi är två väldigt ambitiösa typer. Även om vi gör olika saker, så vill vi alltid att det ska vara så bra som möjligt. I övrigt är vi två blåögda 90talister som båda är hejjare på att spreta på tårna! 😉

3. Ska ni åka något till Gotland i sommar?

– Yes! Huset står och väntar på oss, inom en rätt snar framtid så drar vi! Tjohooo!

4. Hur ser era framtidsplaner ut inom 5 år? (Som det ser ut nu i alla fall)

– Om vi drömmer oss bort: Då bor vi här hemma i höga kusten, i ett hus vi älskar. Jag och mannen jobbar med våra drömjobb, njuter av att ha våra familjer nära, renoverar det där stora huset och tycker inte att det är ett dugg jobbigt… och sen är Liten världens bästa storebror och den gulligaste hästägare på denna jorden. (Liten vill ha en ponny nu, säger han…). Typ så.

5. Ditt bästa recept?

– Det HÄR. Alla kategorier. Jag kan leva på det om det vore så. Ja, och några ägg på toppen förstås!

6. Vad har varit det bästa/tuffaste den första tiden som förälder?

– Åh, jag vet inte var jag ska börja. Att bli mamma är det mest fantastiska jag varit med och antagligen det mest fantastiska jag någonsin kommer att ha varit med om. Att få se mig och mannen i en blandning, formad till den vackraste människan vi vet. Magiskt. Än så länge magiskt, från början till nu. Jag har verkligen ingenting som jag tycker varit jobbigt. Men så är jag en sån typ också, det ska ha gått ganska långt innan jag väljer att se det som jobbigt. Det är klart att det är en väldig omställning att ha blivit förälder. Men som det  verkar, att avläsa på allas uttalanden, har vi fått världens mest nöjda bäbis. Det går inte en dag utan att vi påpekar tacksamheten över hur lyckliga vi är över en välmående kille. Det kommer garanterat att komma tider då det känns tufft. Tider av oro och så. Redan nu jobbar mammahjärtat, dagarna i ända, trots att allt har flutit på. Jag älskar honom så att det gör ont i mig. Jag har en stor familj och för varje ny familjemedlem vi får, så får vi ännu en att älska. Helt underbart. Och på samma vis, får man ännu en att oroa sig över. Om du förstår vad jag menar? Det är vackert, det där. Att hjärtat inte tar slut på plats, det blir bara större. Det kan göra ont, men är underbart.

7. Hur kommer det sig att Liten fick heta just Sixten? (Huuuur gulligt som helst för övrigt!)

– Min älskade, älskade morfar hette det i mellannamn och det känns såå bra att ha en bit morfar i vår lilla Sixten.

Vi tar en liten del i taget, tycker jag. Jag måste ta mig en paus. Liten har precis vaknat och då får dagboken vänta lite. Dessutom börjar jag snacka gojja… ber mannen att åka på ica och köpa kallJÄST lax och sådär….

Nä, älskling, det lär inte smaka gott. Jag kör på varmrökt istället…..

Älskade man, alltså. Och ja, vänner. Vi säger så, för nu.

God söndag!

Kram/lillafrun