Tänk vad tider förändras…
igårkväll hade jag den bästa av kvällar. Vad jag gjorde?
Det var jag och Liten. Jag läste Sol-ägget, av Elsa Beskov, för min lilla miniman. Han satt som ett ljus, hela, långa boken igenom. Kan knappast ha förstått sådär supermycket, men bilderna var fina, tyckte han nog. Och vi sjöng, bad Gud som haver, och gosade med nya kanintillskottet i gosedjurssamlingen. 
Han heter Gottfrid och älskar Gotland.
Och sen somnade vi, i en varm liten hög i sänghavet. Varma som kaminer och med mamma-son-tid i hjärtat.
Och idag vaknar vi till torsdag.
Äter i vanlig ordning frukosten ute på bron. Två av allt. Och ett briotåg och en nappflaska.
Det är inga konstigheter nuförtiden. Men tänk, för bara ett år sedan, var det svårt att föreställa sig. Att vi skulle bli tre. Än om magen växte, och växte, så var det för stort för att kunna förstå sådär på riktigt.
En suddig, sned bild. Från stunden nu.
Jag ääälskar att jag tycker att läsa saga är en pangsyssla. Och jag älskar att vi är tre och äter frukost ute på bron, tillsammans.
Nu ska vi ut och gå en långpromenad. Sedan måste vi nog baske mig ta tag i den där tvätthögen vi låtit växa och istället bara varit ute och glidit bland höga havsvågor och varm Mäjasjö. Tvätt och att knåpa ihop ett par viktiga mail. Och göra inför-helgen-städningen! Det, är mina to-dos idag.
Tjingeling!
Senaste kommentarer