Ja, precis så.

Kära nån. Efter att jag suttit och mumlat med mig själv (och er) i går eftermiddag, så drog vi/jag ju igång. Var ju tvunget så. Och med Litens hjälp så tog det oss typ 7-8 timmar, sen så var vi klara. Till vår glädje fick vi besök en stund där på mitten, fina vännen kom och höll oss sällskap, hjälpte oss lyfta kistan tillbaka på den där nytvättade ryamattan och så var hon världsbra barnvakt, som alltid. Jag var som i en packningsdimma. Den minsta av oss, han behöver mest grejer. Jag fascineras varje gång över hur många pinaler det är att komma ihåg för en liten bäbis. Så bäddade jag rent, packade allas väskor. Liten hejjade på och tuggade på dammsugaren, med struten på huvudet…

Han gick ju och knöt sig så småningom förstås, men jag matade på. Fixade klart all tvätt, strök, skurade golv.  Sent i natten pysslade jag också. Gjorde strutar som jag fyllde med polkagrisarna vi gjorde förra veckan. Vilken fin ge-bort-till-någon/några-du-tycker-om-present, nu i juletider!

Sen sitter jag och pustar ut en stund och hör röster utanför sovrumsfönstret. Arga röster. Det är fest i kvarterslokalen och den har minst sagt spårat ur. Så elaka ord jag inte ens tänker ta i min mun eller skriva, bufflande och hot som övergick till slagsmål. Jag stod några sekunder och funderade om jag bara överreagerade, men så börjar dom verkligen att slåss på riktigt och jag hör sparkar. Jag ringer polisen. Skakar på rösten, försöker snabbt få fram vad som hänt. Bäbisen vaknar och jag håller han i min famn, helt skakis i kroppen. Vi står i fönstret och väntar. Det tar bara några minuter så är dom där. Två polisbilar, fyra poliser. Griper, förhör och efter en lång stund åker dom.

Så otäckt. Så glad att jag ringde. Vad tar det åt människor ibland?

Det tog sin tid innan jag kunde somna i natt, så i morse när väckaren ringde vid tupptid, var både jag och mannen som jobbat långdag, tröttare än trötta. Men vi har peppat oss med att vi är på väg!. Adventsmyset har jobbat på, i röran. Jag var tvungen att ta en bild, det såg så roligt ut. Kylskåpstömning och urtorkning. Bäbisen tömde han också…. ljuslådan, spridde stearinsmul över köksgolvet och brydde sig inte nämnvärt i att det var nyskurat.

Han har packat det han tycker är viktigast.

Typ Håkan…

Jag är själv så vaaansinnigt nöjd med packningen. Ljuslyktorna är fyllda av pynt. Det är saker i saker, för att vinna plats, liksom. Och titta den här murgrönan. Instängd i hinken, som en elak orm.  Den vill ut! Ha, ha!

Och nu är vi på väg. Jag och Liten hänger här i baksätet. Bland fiol, kostym, dator och gudvetvad. Bäbisen sover och jag håller i hans mjuka, mjuka hand.  Framför mig har jag världens vackraste nacke. Det är otroligt vackert väder ute och det gör mig, den extremt åkrädda, lite lugnare. Sol, ljus, och gnistrande träd. Tack för det!

Nu åker vi. Mot julen!

Glad tredje advent!

Kram/lillafrun