Solen sken och vi drog ut ur lyan så fort vi bara kunde. Efter att ha bott i en grotta i flera månader, är det så vansinnigt skönt att gå med solen i ansiktet. Så det gjorde vi. Och det var så jädrans härligt. Att den där lysande saken kan göra så mycket. 
Så fint ute nu med all snö. Kylan gör att det är isblått, liksom. Så solen på det också. Vackert, ja.
Jag fick ett ryck och låtsade vara fågelskådare för en sekund, också. Ha, ha. Vilken skämt. Jag kan skata, typ. Och domherre, möjligtvis. Pappa har försökt i alla sina döttrars dar, att överföra fascinationen av dessa djur. Men, tyvärr, aldrig fått något entusiastiskt gensvar (än…). Men, idag! Tyckte jag faktiskt att det var läckert med en hel drös av röd tofsboll (vackert namn, visst?) som satt där mot den blå himlatavlan.
När vi kom hem hjälptes han, som vill vara med överallt och hela tiden, och jag åt att dra en dammsugare genom lyan. Det tog ungefär hundra år att bli klar. Vi jobbade inte helt klockrent ihop; jag slog på mackapären, och han slog av den. Till slut blev vi ändå färdiga. Vi firade med att klämma ner oss, hela familjen, i badkaret. Plaskblöta blev vi.. och hela badrummet. Och varma och rena, förstås.
Alla blev vi toktrötta efteråt. Liten och pappan vilade i gungstolen och morsan tog och snodde ihop lite eftermiddagsfika till samtliga. 
Svängde ihop blåbärsmuffins till dom vuxna och fixade mackabitar till bäbispojken.
Jo, jo. Mycket riktigt, som vi trodde förra veckan, så bestämde Minimannen sig för att köra på matmat hela dagarna, och äta mamma-mat enbart morgon och kväll. Tjopp sa det bara och det går som hejsan. Amningsälskaren i mig tyckte förstås det var jobbigt första dagarna, men nu känns det istället väldigt skönt och lite mer ledigt, liksom.
Söndag alltså. Med sol och badkarsbad och eftermiddagsfika och en kväll som väntar med lugn.
Kan man annat än älska såna här dagar? Tror inte det.
Senaste kommentarer