Så är det visst tisdag, torsdag menar jag ju…och det är bara jag och pappa, igen. Morsan är på sitt låtsasjobb. Det verkar vara jag, Liten alltså, som fått uppdraget att väcka dagboken till liv för dagen. Jag har egentligen inte alls tid med det här, ska ni veta. Som Miniman i sina bästa år, har man mycket att göra, må ni tro! Oj, oj, oj.

Men jag tar mig tiden!, för morsans skull. Jag har ju ändå hela dagen på mig sedan, att leka, mysa med pappa och jobba vidare på mitt mest spännande uppdrag; söka upp dom skåp som pappa inte satt Minimannen-lås på…

Så… vad var jag skulle jag säga..jo! 

Tänk, att ha en mormor.

Att dessutom ha en morfar, farmor och farfar. En hel drös av mostrar och morbröder. En faster och farbror och typ huuur många kussar som helst. Förstår du vilken lycka? Precis det där, har jag. Och mamma och pappa, förstås. Min familj. 

Häromdagen fick jag paket, av mormor. Med min tjockoverall som jag glömt hemma. Overallen som är från en kusse (sånt är också übelyxigt!), en gullig lapp som fick mig att längta efter mormor och dessutom en spännande Alfons Åberg-bok.

Päronen brukar surra mycket om det där, att det betyder så mycket. Att ha alla dom där människorna runtomkring sig, alltså. Och dom har så rätt.

Dom brukar också säga att dom alltid varit överens om att drömmen har varit att bli päron tidigt, för att få uppleva det här med mormor och sånt, så länge som möjligt. Morsan är ju sist i sin syskonskara, en riktig, riktig sladdis. Men hon har ändå fått lyckan att uppleva alla fyra mor- och farföräldrar, till och med rätt länge. Och hon har njutit som bara den, av det. Såklart hade hon önskat ha dom i sitt liv, ännu, ännu längre. Så nu njuter hon av lyxen att hennes barn få ha unga och pigga mor- och farföräldrar.

Det är festligt! När mormor kryper runt och leker med mig på golvet, morfar är ute och drar mig i barnvagnen med Tore-hunden bredvid. Och när farmor leker jaga runt runda bordet i finrummet och farfar plockar fram stora duplolegohinken (sedan pappa var liten!) och låter mig gå bananas i legohimlen.

Jag älskar lappar, precis som mamma. Och den där lappen, gjorde mig så glad.

Nu får ni ursäkta, men jag har inte tid längre nu. Nån måtta får det vara. 

Ha en bra tisdag, vettja! Men åh. TOOORSDAG, menar jag ju!

Kram/Liten