Små ulliga och två rymmare.

Tittah! 

Bäbä. 

Små, små lurviga svarta, vita, prickiga lamm. Så vansinnigt söta. Gullegrannen tipsade idag mig och Liten om att dom var utsläppta nu, dom där ulliga små. Så vi tog såklart räserskrindan och drog dit. Med Torehunden i koppel. Liten höll i. Säkrare ekipage får man leta efter…

Vi stod där bakom granhäcken och spejjade på dom där lammen. Önskade att i alla fall ett par stycken av dom var våra. Men plötsligt tröttnade bä-gänget på oss och försvann och vi blev så nervösa att dom rymt på grund av oss, tills vi såg att deras hage visst sträckte sig till långt där borta.

Vi knatade då hemåt igen, i världens motvind. Torehundens skägg bara fladdrade i vinden och Liten satt och kisade och sa aaaaaaah som för att lill-rösten lät så roligt när skrindan småhoppade mot asfalten.

Men dom där pojkarna jag hade med mig, alltså. Riktiga rymmare, båda två. Ett tag idag stod jag med båda två, på väg åt varsitt håll. En med en minikratta på väg ner i ett djupt dike och den där andra, hårbollen med ruffsigt skägg, på väg att äta upp en schäfer som kom gåendes. Båda rymde när dörren var öppen en och en halv sekund och jag bara nästan hunnit klä på mig ytterkläderna. Så under ett par sekunder ropade jag både TORE, KOM HIT! Sixten!! TOOORE, KOM HIT! Nej, nej, Sixten, passa, nej Sixten!! I strumplästen sprang jag efter och fick tag på dom båda, i rättan tid.

Alltså, drygare Minimänniska får man leta efter. Ska kramas och pussas hela tiden. Det må väl vara. Men när han dumpar sin stjärt i MIN sovkorg, då blir man bara så utmattad. Samma sak när han kliver i min matskål, skvätter ut mitt vatten, drar mig i svansen. Men oftast så kan jag, lite motsträvigt, erkänna… att jag gillar honom. Den där lilla busiga människan.  / Torehunden

Nu är vi så trötta att ögonen går i kors, på både morsan och Liten. Idag har traskats långrunda, tränats styrka i hardcoregymmet, blåsts såpbubblar, lekts i sandlåda, krattats grus, städats och allt sånt där som hör ett Minimänniskoliv till; mata, söva, syta, byta, jaga, trösta, fånga och så vidare. Tröttheten slog till nu. Och det med besked. Så vi har bäddat ner oss i hammocken ute på altanen. Ser på Pettson och Findus och konstaterar att det är nära nu. Snart är pappa hemma.

Allt gott till Er!

Lillafrun. Och Liten.